Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kosmiska strålningen. Av fil. lic. Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra forskare såsom Clay/ Hörlin (Stuttgart) och Prins
(Groningen) ha bidragit till effektens vidare utforskande.
Fig. 8 visar en karta, där Arthur Compton (Chicago)
sammanställt de erhållna resultaten. Orter, där intensiteten hos den
kosmiska strålningen är lika stor, ha sammanbundits med linjer, s. k.
iso-kosmer. På högre breddgrader, d. v. s. över 50° geomagnetisk
nordlig eller sydlig bredd, märkes ej någon variation i
höjdstrålningen vid havets nivå; men från 50° latitud till ekvatorn avtar
intensiteten med ungefär 14 %.
Isokosmerna äro approximativt parallella med
de geomagnetiska latituderna och med
kurvorna för lika polarskensfrekvens.
Denna parallellism måste bero på att
såväl polarskenén som de kosmiska
strålarna påverkas av jordens magnetfält på
ungefär samma sätt.
Av kartan framgår också, att
höjdstrålningens intensitet vid ekvatorn är lägre
på östra än på västra halvklotet i full
överensstämmelse med den dissymmetri, som
jordens magnetfält äger. Denna s. k.
longitudeffekt hos den kosmiska
strålningen upptäcktes av Clay samt Millikan
och Neher ungefär samtidigt 1934.
Det torde väl efter dessa resultat icke vara något tvivel om
att den kosmiska primärstrålningen innehåller elektriskt laddade
partiklar, vilka i sin rörelse påverkas av jordens magnetfält.
Än mer utpräglad blir den geomagnetiska latitudeffekten på
stor höjd över havet, vilket framgår av observationer, utförda på
höga berg eller under stratosfärflygningar. Hörlin fann t. ex. att
intensiteten på 4,000 m:s altitud är 27 % mindre vid ekvatorn än
vid 50° latitud. — Då Cosyns (Bryssel) vid en stratosfärflygning
drev söderut kunde han direkt iaktta en ändring i höjdstrålningens
intensitet äv ungefär 5 % pr grad.
Fig. 9 visar hur strålningens intensitet varierar med latituden
dels på stor höjd, dels vid havets nivå.
Fig. 9. Den koämiska
strålningens variatibn med
latituden, dels vid havsytan
(nedre kurvan) dels på stor
höjd (övre kurvan).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
