Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kosmiska strålningen. Av fil. lic. Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 11. Partiklar med en energi av c:a
1010 eV kunna ej nå jorden mellan
latituderna 0 och Xv Mellan ax och l2 kunna
de tränga ned till jordytan i vissa
riktningar; inom en kon kring zenit (antydd
å figuren) kunna de ej förekomma. Norr
om X2 infalla de i vilken riktning som
helst. (Efter Blackett.)
kan det finnas en zon,
belägen något längre från
ekvatorn, där de genomtränga
atmosfären blott i vissa
riktningar, under det att de
närmast polerna kunna infalla
från vilket håll som helst.
(Se fig. 11.)
Av beräkningarna
framgår också, att det bör
existera en dissymmetri i nord—
sydlig . riktning, så att man
på vissa nordliga breddgrader
finner större intensitet hos den
söderifrån infallande
strålningen än hos den, som
kommer norrifrån. Även denna
effekt har observerats.
Undersökningar av Rossi,
T. H. Johnson, A. Compton
m. fl. ha givit vid handen,
att man i närheten av
ekvatorn kan iaktta huru de
kosmiska strålarna komma i
större mängd från väster än
från öster; detta skulle alltså
innebära, att det i den
kosmiska strålningen finnes fler
positiva an negativa
korpuskler. — För att bestämma
strålarnas riktning användas
vid dessa observationer
koinciderande räknerör. Fig. 12 ger en schematisk bild av Johnsons
anordning. Fyrtiotvå räknerör ha monterats på en cylinder;
de äro placerade tätt tillsamman och hopkopplade parallellt i
fjorton grupper, vardera innehållande tre rör (i figuren antytt med en
Fig. 12. Johnsons anordning av
räknerör för mätning av azimuteffekten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
