Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kosmiska strålningen. Av fil. lic. Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mens horisontalkomposant är starkast. Om O anses ligga i norr,
motsvarar bildens högra sida alltså väster. Partiklarnas banor
krökas mer eller mindre starkt, beroende på strålarnas
hårdhetsgrad. De heldragna kurvorna föreställa positiva partikelbanor.
Om strålningen innehåller ett enda slags positiva partiklar, som
alla röra sig med samma hastighet, kommer man exempelvis i O
att iaktta en gränsvinkel Ö, inom vilken inga strålar kunna nå
observatören. Vinkeln ö växer, då man nalkas ekvatorn. Det kan
tänkas, att mjukare strålar i det därstädes rådande starkare fältet
böjas så kraftigt, att de icke alls nå fram till observationsorten.
Om strålarna böjas åt motsatt håll, d. v. s. om partiklarna äro
negativa, komma de tydligen att infalla från öster; gränslinjen
i O anges i detta fall av den prickade kurvan i figuren.
Den synnerligen komplicerade teorien för de kosmiska strålarnas
avböj ning i jordens magnetfält har behandlats av Störmer (Oslo),
Epstein, Rossi, Lemaitre (Louvain), Vallarta (Massachusetts)
och Bouckaert (Louvain). Av teorierna framgår, att de laddade
partiklarna måste ha en viss minimienergi för att kunna nå
jordytan, och denna energi måste vara större i den mån som
partiklarna infalla närmre den jordmagnetiska ekvatorn. Om
korpusklernas energi överstiger 2 X 1010 eV, kunna de
genomtränga atmosfären överallt på jorden och nå fram till oss från
vilken zenitdistans som helst.
Tabell I.
Latitud. Min. energi (eV)
0 ............... 1.9 x 1010
20 . ............. 1.5 >
40 . ............. 0.65
60.............. 0.12
80............... 1.7 x 107
90. . . ........... 0
I tabell 1 ha sammanställts en del beräknade värden på den
minimienergi, som en laddad partikel måste äga för att kunna nå
fram till jordytan i meridianplanet vid olika latituder. Vissa
partiklar kunna aldrig nå jorden vid låga breddgrader; för dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
