Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kosmiska strålningen. Av fil. lic. Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såväl genom ständig jonisering som genom att den bromsas av
atomkärnor. Enligt kvantteorien för laddade partiklars passage
genom materia äga utomordentligt energirika protoner och.
elektroner just dessa egenskaper. När det gäller att identifiera de
båda grupperna D och M med förut kända elementarpartiklar,
uppställer Auger därför hypotesen, att de kosmiska strålarna vid
sitt inträde i jordens atmosfär äro sammansatta av elektroner och
protoner med energier mellan 4 X 109 och 1011 eV. Protonernas
antal skall förhålla sig till elektronernas som 1 : 50. Elektronerna
absorberas kraftigt genom uppbromsning i tunga element, varvid
de bilda fotoner av kort räckvidd, som å sin sida utlösa skurar.
Den skurframkallande mjuka strålningskomponenten M skulle
alltså utgöras av elektroner. Protonerna återfinna vi i den hårda
komponenten. De visa huvudsakligen massabsorption, och
katastrofala energiförluster äro sällsynta, vilket förklarar deras stora
genomträngningsförmåga.
~ I fråga om azimuteffekten böra protonerna huvudsakligen
infalla från väster. Elektronerna kunna vara antingen positiva eller
negativa, följaktligen skall det ej finnas någon
ost—väst-dissym-metri för skurarna. Detta är i full överensstämmelse med
Johnsons senaste iakttagelser.
Blackett anser det mer sannolikt, att såväl den hårda som
den mjuka komponenten består av elektroner. Han antar då,
att »långsamma» elektroner .med energier av 107 till 108 eV äro
starkt utsatta för energiförlust genom strålning eller
skurbildning, under det att de hastigaste elektronerna med eV > 108
bibehålla sin energi bättre och alltså absorberas långsammare.
Bethe (Manchester) och Heitler (Bristol) samt Oppenheimer
ha nyligen utarbetat teorier för mycket energirika elektroners och
protoners absorption i materia. Teorien överensstämmer med
iakttagelserna ända till energier på 70 eMV. Vid högre energier blir
kvantteoriens elektronvåglängd kortare än den klassiska teoriens
elektronradie, och energiförlusten försiggår ej så snabbt, som
teorien fordrar. Det förefaller, som skulle det i detta område av
ytterligt höga energier behövas en ny modifikation av
elektrodynamiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
