Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kosmiska strålningen. Av fil. lic. Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till sist må ytterligare nämnas en hypotes, som framkastats av
Heisenberg. Han anser den mest uppseendeväckande
egenskapen hos de kosmiska strålarna vara deras förmåga att
framkalla skurar. Att en elementarpartikel i en enda akt förmår
utlösa ett så stort antal sekundärkorpuskler är ej begripligt på
grundval av den elektrodynamiska strålningsteorien ensam.
Heisenberg anser det finnas ett nära sammanhang mellan
skurbildningen och /?-processerna. Om energien hos en korpuskel
överskrider ett visst värde, vilket kan beräknas ur Fermis teori (jmfr
Kleins artikel, sid. 18 o. 27), användes denna energi till bildande
av flera sekundärpartiklar; de skurar som då uppstå, skulle
huvudsakligen bestå av elektroner, positroner och neutrinos. Enligt
Heisenberg är det alltså tänkbart, att Paulis hypotetiska neutrinos
skulle spela en viktig roll i höjdstrålningen — de icke-joniserande
strålar, som utlösa skurar, skulle till väsentlig grad bestå av
neutrinos. Med all sannolikhet kommer ett ingående studium av
höjdstrålningen att ge värdefulla bidrag till vår kunskap om
elementardelarnas natur.
VAR, OCH HUR UPPSTÅ DE KOSMISKA STRÅLARNA?
C T. R. Wilsqn (London) har framkastat tanken, att de
kosmiska strålarna skulle uppstå i jordens atmosfär i de starka
elektriska fält, som alstras vid åskväder. Denna hypotes kan
emellertid ej förklara de största energierna hos partiklarna; den sviker
också när det gäller att tolka latitudeffekten. Åskmolnen kunna
göras ansvariga endast för en del mjukare strålning.
Med all sannolikhet måste vi söka strålarnas ursprung långt
utanför vår jord. Man har tänkt, att de kunde härstamma från
solen, men då strålningsintensiteten är densamma dag och natt,
måste denna hypotes överges. — Av alla iakttagelser att döma ha
strålarna en isotrop fördelning; de genomkorsa rymden i alla
möjliga riktningar. Många forskare anse på grund härav, att strålarna
ej kunna uppstå inom vårt vintergatsystem — vintergatans
stjärnor äro ju ej likformigt utströdda över himlavalvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
