Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gasurladdningslampan. Av dr G. Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reningar frigöras. För att undvika denna skadliga förstoftning
måste elektroden utföras med en viss minimiyta, så att
ström-tätheten på ytan hålles tillräckligt låg.
De gastryck, som komma till användning vid lysrören, äro av
storleksordningen 1/100 atmosfär och variera något efter
gasfyllningens natur. Den normala livslängden hos ett
högspänningsneonrör går upp till flera tusen timmar.
Driftspänningen hos dessa rör belöper sig ofta till flera tusen
volt; för direkt anslutning till de vanliga nätspänningarna på
110—220 volt lämpa de sig alltså icke. Ställas mycket blygsamma
fordringar på den erhållna ljusmängden, kan man emellertid
använda den ljusutsändning, som erhålles från det negativa
glimljuset, och konstruera lysröret med elektroderna så nära varandra,
att någon positiv ljuspelare ej utbildas. Detta har skett i den
s. k. glimlampan. Gasfyllningen består oftast av neon. Försedd
med vanliga metallelektroder av t. ex. järn användes lampan
lämpligen endast för 220 volts nät. Om den skall drivas med lägre
nätspänningar, i synnerhet om det är fråga om 110 volts likström,
måste speciella elektroder med mycket låga katodfall tillgripas.
Sådana kunna erhållas genom att överdraga de vanliga
metallelektroderna med ett skikt av en alkali- eller jordalkalimetall,
vilka metaller ha de lägsta katodfallen. Liksom vid alla andra
gasur- laddningsrör måste även i glimlampans strömkrets
inkopplas en strömbegränsande anordning för att lampan ej skall
förstöras.
Den ringa ljusmängd, som erhålles från en glimlampa, gör denna
olämplig för vanliga belysningsändamål. Däremot är den på
grund av sin ringa strömförbrukning och långa bränntid mycket
användbar som indikeringsinstrument vid många olikartade
anordningar.
De nu beskrivna gasurladdningslamporna, neonröret och
glimlampan, ha emellertid endast funnit användning för speciella
ändamål och ha, ehuru sedan länge kända, ej erhållit någon
vidsträcktare användning för rena belysningsändamål. Orsaken är
för neonrörets vidkommande att söka i den höga driftsspänningen;
man använder ej gärna inomhus belysningsinstallationer, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
