Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1928—1934 års jordmagnetiska uppmätning av Sveriges fastland. Av fil. dr Kurt Molik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som ett andra karakteristiskt huvuddrag å anomalikartan
observerar man, att fjällkedjeområdet mellan 60° och 68° latitud
företer positiv anomali endast avbruten mellan 64° och 64.5°
latitud av den negativa jämtländska anomalien.
Gränstrakterna mot Finland uppvisa starka störningar. Å ett
par ställen har det härstädes lyckats att komplettera störningar,
som chefen för Finlands jordmagnetiska uppmätning, professor J.
Keränen, år 1915 funnit-. Så t. ex. har fil. kand. S. Werner
kunnat följa störningen från Palojuensuu 45 km in i Sverige till
Viikusjärvi. Denna positiva anomali av storleken 3.5°, synes
tydligt å fig. 11 och 12 vid 68° latitud.
Ehuru man ej bör draga slutsatser beträffande geologiska
förhållanden ur deklinationen, utan vänta med den geologiska
kon-nektionen tills kartorna över de andra elementen och
störnings-vektorkartan föreligga, kan jag ej underlåta att som exempel
jämföra utbredningen av anomalierna i Norrbotten med
gabbro-områden på professor Per Geijers berggrundskarta.1
De utpräglade negativa anomalierna dels vid Vittangi, dels
omkring sträckningen Krokvik—Rautas—Bergfors samt ytterligare
den med Vittangijärvi som ändpunkt åt SV, sammanfalla med
funna gabbroområden. Detsamma gäller om de positiva
anomalierna kring Kattuvuoma—Torneträsk och kring Linaälv—
Ruoptojokk—Ausutsjokk. Den positiva anomalien vid Areavaara
vid finska gränsen kan möjligen bero på malmförekomst. Däremot
har ingen motsvarighet kunnat iakttagas i en del fall såsom
beträffande de positiva anomalierna vid Saittajärvi—Nilivaara—
Parakka, Laxforsen—Mertainen, Kaalasluspa—Teuna lappläger
och beträffande de negativa anomalierna Lainio-Kangos,
Muorje-vaara—Sakajärvi—Leipojärvi och Liukattijärvi—Fjällåsen.
Huruvida denna bristande överensstämmelse med berggrundskartan
kan hava sin grund i terrängens brist på blottningar eller bero på
tillfälligheter vid valet av observationspunkter inom detta så
lokalt störda område, synes nu endast kunna avgöras genom
anslutning av nya kompletterande mätningar.
1 Per Geljer: Berggrundskarta över malmtrakten Kiruna—Gällivare—Paj ala.
— Sveriges Geologiska Undersökning. Stockholm 1930.
14—364034
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
