Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1928—1934 års jordmagnetiska uppmätning av Sveriges fastland. Av fil. dr Kurt Molik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några inom fjällkedjeområdet mellan 65.3° och 66.2° latitud
belägna positiva anomalier av ringa utsträckning förtjäna att
omnämnas: Umbugta, anomali -f- 3° 49’, samt Björknäs och
Gränssjön med anomalierna + 2° 27’ och + 4° 20- resp. Dessa
sammanfalla med på berggrundskartan inlagda gabbroområden.1
Som det tredje karakteristiska huvuddraget betrakta vi det
förhållandet, att större delen av Småland och Blekinge samt
nordöstra Skåne förete positiv anomali med maxima kring Gränna
och Sölvesborg. Denna positiva anomali fortsätter åt norr till
trakten närmast väster om Örebro och utbreder sig därefter i
nordostlig riktning mot Gävlebukten. En fortsättning sätter in
norr om Ullångerfjärden sträckande sig till Piteå, avbruten av den
i ostlig riktning förlöpande negativa anomalien kring Ekträsk—
Botsmark—Bygdsiljum—-Vebomärk. Från Piteå sträcker sig i
NNV-lig riktning ett positivt stråk upp till Narvik uppvisande
separata, positiva maxima med höga talvärden.
Gotland delas av en gränslinje följande 0.5° E meridianen i en
västlig negativ och en ostlig positiv anomali.
Ett intressant område utgör Skåne. Geologiska Undersökningens
punkttäthet är t. ex. för Malmöhus län 1 D-observation på 39.6
km2, vilket motsvarar ett genomsnittligt punktavstånd av 6.3
km. Anomalikartan är återgiven i fig. 14. Utan att därmed
föregripa den av överdirektör A. Gavelin planerade
jordmagnetiskt-geologiska konnektionen, som först skall komma till stånd,
när hela materialet är bearbetat, tillåter jag mig anföra följande
uttalande av dr. F. Brotzen å Riksmuseum rörande den i fig.
14 återgivna kartan:
»Bei der Vorlage der MoLiN’schen Karte der
Deklinationanomalien in Schonen fällt die im Grossen ubereinstimmende
Streichrichtung der Minusanomalien in Mittelschonen auf, die sich mit
der Streichrichtung der Hauptstörungen im schonischen
Untergrund deckt. Verfolgt man näher den Verlauf der Einzelnen
Minusfelder in Mittelschonen, so scheint sich das in der Haupt-
1 Se t. ex. A. Gavelin och NV H. Magnusson: Geologisk Översiktskarta över
Norden. 1935. eller Alvar Högbom: Berggrundskarta över Fennoskandia i Svensk
Uppslagsbok. 1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
