Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernest Rutherford. Av fil. dr Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
search for the co-ordination and encouragement of scientific effort
in connexion with the great war.» Denna kommitté konstaterade
omedelbart att.det förelåg ett trängande behov att finna någon
metod för upptäckande av undervattensbåtar. Det var
Rutherford som fick uppdraget att redogöra för vilka möjligheter som
förefunnos för lösande av detta problem. Även i många andra fall
lämnade han värdefull hjälp åt kommittén. Trots dessa uppdrag
fann han tid att syssla med sina egna vetenskapliga problem. Han
sökte vid denna tid en utväg att komma till klarhet om
atomkärnans byggnad. Det är ju kärnan som bestämmer atomens
egenskaper, det är kärnan som måste angripas, om ett grundämne skall
omvandlas till ett annat. Men kärnan skyddas av starka krafter.
Den liknar ett fäste, omgivet av en ofantlig barriär, och skall
kärnan skjutas sönder, måste det ske med hjälp av synnerligen
kraftiga projektiler. Rutherford valde a-partiklar och bombarderade
med dem flera olika slag av lätta atomer, bl. a. även kväve, med det
resultat, att han lyckades skjuta ut vätekärnor, d. v. s. protoner,
ur kvävekärnorna. Protonerna iakttogos medelst
scintillationsmetoden (se Kosmos bd. 13, sid. 80). Redogörelsen för detta
märkliga experiment publicerades i Philosophical Magazine 1919. Här
hade för första gången en grundämnesomvandling åstadkommits
med konst.
I sin bok »The newer alchemy» (Cambridge 1937) skriver
Rutherford: »I ljuset från senare resultat kan man väl förstå den
allmänna mekanismen vid denna omvandling. Tillfälligtvis
intränger en a-partikel i kvävekärnan och bildar för ett ögonblick
en ny fluorliknande kärna med massan 18 och laddningen 9.
Denna kärna, som ej existerar i naturen, är mycket instabil och
sönderfaller genast, i det den slungar ut en proton och lämnar kvar
en stabil syrekärna med massan 17. Stadierna i denna
omvandlingsprocess visas nedan i form av ett slags kemisk ekvation:
147N + *He - - + *H + E
E på högra sidan representerar massekvivalenten till de kinetiska
energierna hos protonen och syrekärnan minus a-partikelns ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
