Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernest Rutherford. Av fil. dr Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sprungliga energi. Endast en a-partikel på ungefär 50 000
kommer tillräckligt nära en kärna för att bli infångad.»
1 Rutherfords söndersprängande av kvävekärnor bildar
utgångspunkt för en ny gren av fysiken — den konstgjorda
radioaktiviteten. Visserligen gick utvecklingen till en början långsamt,
beroende på de stora experimentella svårigheterna. Men genom de
moderna metoderna för påvisande av partiklar (se Kosmos, bd 13,
sid. 81) har det blivit möjligt att göra stora framsteg.
Kärnfysiken tillväxer snabbt och har på några få år nått en oerhörd
omfattning.
År 1919 blev Rutherford professor i Cambridge och ledare
av Cavendish-laboratoriet därstädes. Han fortsatte där sin
vetenskapliga verksamhet, men måste i Cambridge samtidigt lägga
néd ett icke obetydligt arbete på handledningen av de
studerande, vilka i allmänhet voro relativt oerfarna, yngre män.
Redan omkring år 1920 gjorde Rutherford och hans
medarbetare i Cambridge försök att påvisa oladdade
elementarpartiklar — neutroner. Rutherford ansåg det troligt, att sådana
skulle finnas, men det dröjde till år 1932, innan de blevo upptäckta.
Det var Chadwick, Rutherfords lärjunge och medarbetare, som
till sist fann dem (se Kosmos, bd. 13, sid. 75),
Följande citat ur ett föredrag av Rutherford inför Royal
Society år 1920 visar, att han förutsagt möjligheten av både den
tunga väteisotopen ^D och neutronen. Han yttrar: »Det
förefaller mycket troligt, att en elektron också kan binda två
H-kärnor och möjligen även en H-kärna. I förra fallet innebär detta
att det möjligen existerar en atom med en mässa nära 2 och
bärande en enhetsladdning, vilken måste betraktas som en isotop
till väte. I senare fallet innesluter antagandet tanken på den
möjliga existensen av en atom med massan 1, vilken har
kärnladdningen noll. En sådan atomstruktur förefaller icke alls
omöjlig. Med våra nuvarande åsikter betraktas den neutrala
väteatomen som en kärna med enhetsladdning, åtföljd av en elektron på
avstånd, och vätets spektrum tillskrives rörelsen hos denna
avlägsna elektron. Under vissa villkor kan det emellertid kanske
vara möjligt för en elektron att förena sig mycket intimare med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
