Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ultraakustik. Av fil. mag. F. Pihlstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre god resonans med den påtvingade frekvensen. En
ljusstråle reflekteras nu enligt Braggs formel
2-A •sin 6 = n- Å*
mot de av en sådan våg orsakade periodiska täthetsändringarna.
Avböjningsvinkeln 26 blir liten, ty förhållandet mellan den
optiska och den akustiska våglängden k*j X är i detta fall ungefär
1: 100. Ordningstalet n måste sättas lika med 1 och således
komma endast de vågor, vilkas fortplantningsriktning är nästan
vinkelrät mot ljusstrålen, att lämna bidrag till interferensbilden.
Då kroppens utsträckning är stor i förhållande till
ultravåglängden, kan man bortse från dess yttre form och fråga efter
elastiska vågors utbredning i en obegränsad fast kropp. I
motsats till gaser och vätskor ha vi här att räkna med flera
mojligheter. Det gives dels longitudinella kompressions- och
dilatationsvågor dels transversella förskjutnings vågor. I ett isotropt
obegränsat medium äro motsvarande fortplantningshastigheter
fullt bestämda av den Youngska elasticitetsmodulen e och den
Poissonska tvärkontraktionskoefficienten o*. Teorien ger för dessa
hastigheter uttrycken
För en ändligt tjock stav förenklar sig det förra uttrycket till
I en kristall däremot äro de elastiska egenskaperna olika i olika
riktningar. I det allmänna triklina kristallsystemet låta sig
dessa egenskaper beskriva genom 21 av varandra oberoende
elasticitetskonstanter. I en kristall ha vi sålunda i varje riktning
att räkna med åtminstone tre ljudvågor, varav en är
longitudinell och två transversella, med i allmänhet olika
fortplantnings-hastighet och våglängd. Interferensbilden låter sig beräkna, om
man känner de elastiska konstanterna, och blir i allmänhet en
kurva av 6:e graden. I isotropa kroppar sammanfalla de båda
ett uttryck, som vi tidigare haft användning för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
