Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ultraakustik. Av fil. mag. F. Pihlstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
transversella vågorna och interferensbilden urartar till två
koncentriska cirklar, vilkas radier förhålla sig som motsvarande
våglängder, således som
Fig. 22 återger en upptagning av en glaskub. Enligt teorin
skulle den största cirkeln, som motsvarar de båda transversella
vågorna, ha ringa intensitet, och man ser, att den är ljussvag i
förhållande till den innersta, som motsvarar
den longitudinella vågen.
Elasticitetskoefficienterna för kvarts och
baryt äro kända genom mätningar av Voigt.
Insättas dessa i interferensbildens ekvation
erhålla Fues och Ludloff de kurvor, som
återges i bilderna 13—18 i fig. 21. Man ser, att
överensstämmelsen ar utmärkt.
Omvänt kan man ur interferensbilden med
kännedom om apparatkonstanter och den
påtryckta frekvensen beräkna de adiabatiska
elastiska konstanterna. För ett isotropt ämne såsom glas är
endast en upptagning nödvändig. Vid kristaller behöva Schaefer
och Bergmann för detta ändamål i allmänhet endast tre
upptagningar i olika riktningar. Detta måste anses som ett
betydande framsteg, då Voigt i motsvarande fall fick göra ända
till 15,000 separata statiska mätningar.
Senare ha samma forskare kunnat utveckla metoden till att
omfatta även icke genomskinliga fasta kroppar. De låta ljus
reflekteras mot ytan av en kropp, till vilken en svängande
piezokvarts är fastkittad, och erhålla då interferensbilder liknande
dem, som framkomma i genomfallande ljus. Dessa orsakas här
av en tvådimensionell mångfald elastiska ytvågor. Fues och
Ludloff lyckades även här påvisa ett samband mellan
böjningsbilden och kroppens elastiska egenskaper.
Hiedemann och Hoesch ha visat (1934) ätt den förut
beskrivna metoden för synliggörande av ultravågor i vätskor och gaser
Fig. 22. schaefer-
Bergmanns
interfe-rensfigur yid en
svängande glaskub.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
