Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare rön angående γ-strålar. Av fil. dr John Tandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obetydlig, men bidrager verksamt att komplicera den ingående
teorien för y-strålarnas absorption. Studeras rekylelektronerna i
magnetfält i en Wilsonkammare, kunna de giva värdefulla
upplysningar om en okänd primär y-strålnings frekvens och intensitet.
Den spridda y-strålningens intensitet har fått sin noggranna
beskrivning i den berömda KLEiN-NiSHiNA-formeln (1928), som
anger sambandet mellan intensiteten I hos den i en viss riktning
# per enhet rymdvinkel spridda strålningen som funktion av
intensiteten hos den primära strålningen I0, dess frekvens v
och av
I =I0
1 + cosa.&
2m¥ {l + a(l—cos&)}3
a2 (1 — cos
1 +
(1 + cos2 8) (1 + a [1 — cos &])
h —• Plancks konstant
m —– elektronens vilomassa
c = ljushastigheten
a
hv.
mc’
e = elektronladdningen
Denna formel leder till ett värde på den verkliga
spridningskoefficienten eas per elektron, som bestämmer hur stor del av
den primära strålningsenergien som blir spridd som
(elektromagnetisk) strålning:
^M1 7 n - 9 ,2(1 +a) (2a2 — 2a — 1) , 8a2 |
eas = -~-{–ln {l + 2a) + ’ 1
m2c4la3 a2(l + 2a)2 3(l + 2a)3|
Den totala spridningskoefficienten, omfattande både den
spridda elektromagnetiska strålningen och rekylelektronernas
energi, har beräknats till:
m2c4l a2 + a
+
. . .1 , , « x l + 3a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
