Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare rön angående γ-strålar. Av fil. dr John Tandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Comptoneffekt. Blackett och Occhialini (1933) tolkade den
extra absorptionen som ett materialisationsfenomen, där ett
ljuskvantum med större energiinnehåll än 2 m c2 (oo 1 eMV)
förvandlas till ett par elektroner av motsatt laddning.
J. Curie och Joliot samt Meitner och Phillip m. fl. visade,
att fenomenet kunde fotograferas i en Wilsonkammare. Fig. 4
återger en bild, upptagen av Curte och Joliot i en dylik
Wilsonkammare med magnetfält. En hård y-strålning (från beryllium,
Fig. 4. Spår av en positiv och
en negativ elektron från en
blyskiva bestrålad med hård
y-strålning.
Fig. 5. Spår av ett elektronpar i
krypton.
som bestrålas med a-strålar från polonium; hv — 5 eMV) träffar
en blyskiva, icke synlig på bilden men belägen nedtill. Det
uppstår både positiva och negativa elektroner och man ser spåren
av deras cirkelbanor, böjda åt motsatt håll. Den grova
dimpelaren, som går snett uppåt, utmärker banan från en proton, som
skjutits loss av en neutron. Fig. 5 visar spåren från ett
elektronpar, som uppkommit i krypton. Pilen visar riktningen av
y-strålarna (från Th C").
Materialisationseffekten har behandlats teoretiskt av
Oppenheimer och Plesset, Bethe och Heitler m. fl. Den uppträder
som en växelverkan mellan atomkärnan och fotonen. Den parti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
