Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare rön angående γ-strålar. Av fil. dr John Tandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ella absorptionskoefficient, som är knuten till fenomenet, ar
proportionell mot kvadraten på absorbatorns atomnummer upp
till några millioner elektronvolts energi hos y-strålen. Man kan
sålunda beräkna att hårda y-strålar från Th C", som verka på
bly, ha en effektiv träff yta av 2.6 • 10-24 cm2, vilket stämmer bra
med experimentella iakttagelser.
I detta sammanhang må nämnas, att de positroner, som bildas
genom y-strålarnas materialisation, endast ha en mycket kort
livstid. (I bly är medellivslängden 3.8 • 10-11 sek.) Vid
sammanträffande med en fri eller löst bunden negativ elektron kan det,
i enlighet med Diracs teori, inträda en dematerialisation av båda
och slutresultatet blir två ljuskvanta å 0.5 eMV. Men om den
negativa elektronen är fast bunden vid en atomkärna, kan
resultatet i stället bli. ett enda ljuskvantum av 1 eMV energi, alltså
ekvivalent med summan av båda elektronernas vilomåssor. Denna
senare process är en ren ömvändning av y-strålarnas
materialisation, men dess sannolikhet är ringa.
y-STRÅLARS VÅGLÄNGD.
De inom röntgenspektroskopien beprövade metoderna att mäta
våglängden ur spektra^ erhållna med kristaller, komma tyvärr
till korta, när det gäller att undersöka y-strålar. Avståndet mellan
atomplanen i kristallerna är nämligen så stort i förhållande till
y-strålarnas våglängd, att man får laborera med mycket små vinklar
(några bågminuter), vilket, samman med svårigheten att
åstadkomma väldefinierade, smala spalter, gör metoden olämplig, när
det gäller hård y-strålning. Den kortaste våglängd, som på detta
sätt bestämts, är X = 16 XE från övergången Ra C -> Ra C’,
motsvarande hv = 0.773 eMV. En med större framgång använd
metod är att utnyttja fotoeffekten, varvid den från ett ämne
utlösta sekundära /^-strålningen analyseras i ett magnetfält. Om
energien för ämnets röntgen-absorptionskanter är resp. EK,
ELl, ELn, etc. erhållas sekundära jS-strålar av energierna hv — EK;
hv — ELl; hv — ELii o. s, v. Men nian behöver ej alltid låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
