Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temperaturen i ljusbågar. Av fil. dr A. E. Sandström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan mätningen ej utföras på svärtningskurvan direkt, utan denna
måste först överföras till motsvarande intensitetskurva. Sålunda
blir den gamla approximativa temperaturbestämningsmetoden
med hjälp av dopplereffekten lika omständlig som den noggranna
med hjälp av bandspektra.
Själva mätförfärandet blir ganska tidsödande, men detta
uppväges mer än väl av att den fotografiska metoden, såsom redan
påpekats, gör det möjligt att erhålla den samtidiga intensiteten
för samtliga linjer samt linjeintensiteten i olika delar av
urladdningen.
LIKSTRÖMSBÅGEN.
Vid de första temperaturbestämningarna 1929 enligt ovan
beskrivna metod använde Ornstein och v. Wijk en båge med
aluminium som negativ och kol som positiv elektrod. Bågen mellan
Eig. 1. De för temperaturbestämningar i kolbågar vanligen använda
violetta cyanbänden. (Enl. Brinkman.)
dessa elektroder visade en violett kärna, omgiven. av ett grönt
hölje. Då detta grönfärgade ytterområde avbildas på
spektrografspalten, erhållas endast Al203-banden, men då kärnan avbildas,
får man såväl A1203- som CN-banden. De för
temperaturbestämningar mycket ofta använda violetta cyanbänden äro
reproducerade i fig. 1.
Vid en båglängd av 1—-1.5 cm och vid 220 volts spänning och
9 amp. gåvo de uppmätta intensiteterna de i fig. 2 återgivna
linjerna. Ur deras lutning och uttrycket (3) härleddes sedan en
temperatur av 5,000° abs. för bågens kärna och 2,800° abs. för
dess hölje. Det faktum, att de erhållna punkterna verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
