Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temperaturen i ljusbågar. Av fil. dr A. E. Sandström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till bestämning av den samtidiga temperaturen i urladdningens
olika delar. Att exponeringstiden göres lika såväl för spektret
som för samtliga intensitetsmärken är nödvändigt, för att all
inverkan av att Schwarzschilds konstant ej är = 1 skall kunna
elimineras. Vid långa exponeringstider blir det därvid ofta
alltför tidsödande att upptaga ett större antal intensitetsmärken.
Med eftersättande av noggrannheten kan man då upptaga ett
enda märke med spektrografens vanliga spalt ersatt med en
kilformad. Vid god stigmatisk avbildning erhålles då ett
spektrum med i höjdled lineärt varierande intensitet. Svärtningen
på en och samma höjd i det fotografiskt upptagna spektret
motsvarar då alltid en viss ur motsvarande spaltvidd känd
intensitet.
Genom fotometrering över alla intensitetsmärkena för en och
samma våglängd uppmätes svärtningen, och ur det kända
sambandet mellan denna och intensiteten erhålles ett diagram, som
anger sambandet mellan svärtning och intensitet. Det undersökta
spektret fotometreras därefter och i diagrammet uppsökes den
intensitet, som svarar mot den funna svärtningen på plåten. Plåtens
varierande känslighet gör, att svärtnings-intensitetsdiagram böra
upptagas för olika våglängder, varvid deras antal göres störst i de
våglängdsområden, där känsligheten varierar snabbast. Användes
dessutom en spektrograf med stor upplösningsförmåga, måste
svärtningskurvan för linjen medelst svärtningsdiagrammet
överföras till motsvarande intensitetskurva, varefter linjens totala
intensitet erhålles såsom den av sistnämnda kurva inneslutna
ytan. Vid temperaturbestämningar med hjälp av bandspektra
behöver man emellertid ej använda spektrografer med större
upplösningsförmåga än att bandens linjestruktur blir väl separerad,
och det har visat sig, att för de ytterst skarpa linjerna
toppintensiteten är proportionell mot totala intensiteten. Alltså räcker det
i detta fall att bestämma intensiteten för toppen på linjens
svärtningskurva.
Annorlunda ställer det sig vid temperaturbestämning med hjälp
av dopplereffekten. Här skall linjens verkliga bredd bestämmas,
och då den fotografiska emulsionens svärtningskurva ej är lineär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
