Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aerodynamiska laboratorier. Av professor I. Malmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fallförsök med plana plattor från Eiffeltornet); den har fått glida
i en lutande bana styrd av en spänd kabel; den har monterats
å en på skenor framförd vagn; den har medelst en kring en vertikal
axel vridbar arm förts runt i en cirkelformig bana. Dessa olika
variationer av metoden äro emellertid sedan länge övergivna
av skilda anledningar. Metoden har emellertid även på senare tid
tillämpats i en annan variant, i det att på olika flygplandelar
verkande krafter eller tryckets fördelning över deras yta bestämts
genom mätningar direkt på det flygande flygplanet. Såsom
normalmetod, då det gäller flygplan, är emellertid denna metod
alltför dyrbar och omständlig, och den användes därför endast
i speciella fall.
Vid den andra metoden kommer ifråga naturlig vind eller
artificiella luftströmmar. Undersökningar i naturlig vind bliva
naturligtvis mycket ofullkomliga på grund av de ständiga
växlingarna i vindens styrka och riktning. Med denna metod lyckades
O. Lillienthal (1889) konstatera den välvda vingprofilens
överlägsenhet som bärkraftsalstrare över den plana. Metoden har
således spelat en viktig roll i flygkonstens utvecklingshistoria.
På senare tid har metoden kommit till användning bl. a. för att
genom motståndsmätningar å klot bestämma graden av turbulens
i naturlig vind. Eljest kommer numera uteslutande till
användning artificiell vind, alstrad i en s. k. vindtunnel. Genom denna
metod vinner man, dels att modellerna kunna anbringas i fasta,
bekvämt avläsbara och känsliga vågar för bestämmande av de
verkande krafterna, dels att vindhastigheten lätt kan regleras
resp. hållas konstant, varigenom man erhåller tillräcklig tid för
mätningar vid bestämd hastighet.
Mindre och enkla vindtunnlar med låg vindhastighet, avsedda
för rent fysikaliska undersökningar, byggdes redan i slutet av
1800-talet. En ny era inleddes 1909, då de två första speciellt
för flygteknisk forskning avsedda vindtunnlarna inrättades, den
ena av Eiffel i Paris, den andra av Prandtl i Göttingen. De
voro byggda enligt olika system, vilka jämte ett något senare vid
National Physical Laboratory i England tillämpat system blivit
bestämmande för den senare utvecklingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
