Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aerodynamiska laboratorier. Av professor I. Malmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörande de ömsesidiga motståndspåverkningarna mellan nära
varandra anordnade kroppar (ex. ett flygplans olika delar) hava
visat sig vara underkastade en betydande skaleffekt.
Kompressibilitetseffekten, som tidigare varit känd från
erfarenheter rörande projektilers luftmotstånd, har vid slankare
kroppsformer visat sig negligerbar vid hastigheter ända upp till
10 å 20 % under ljudhastigheten, medan vid tjockare profiler
gränsen synes få sättas något lägre. Inom flygtekniken har denna
effekt därför hittills endast gjort sig gällande vid snabbgående
propellrar. För dylika går den i den riktningen, att koefficienten
för bladens vridande moment ökas och koefficienten för
dragkraften minskas, i den mån spetshastigheten närmar sig eller
överskrider ljudhastigheten, varigenom alltså propellerns
verkningsgrad samtidigt minskas.
Här skall icke redogöras för några detalj resultat av de
aerodynamiska laboratoriernas verksamhet. Föregående allmänna
antydningar rörande dessa resultat hava förutskickats den
följande framställningen rörande dylika laboratorier endast i syfte
att belysa förutsättningarna för deras verksamhet och deras
historiska utveckling. Den följande framställningen kommer
att begränsas till sådana aerodynamiska laboratorier, som
huvudsakligen avse det flygtekniska tillämpningsområdet.
DEN EXPERIMENTELLA AERODYNAMISKA
FORSKNINGENS METODER OCH MEDEL.
Om det gäller att undersöka luftens kraftverkningar å en kropp,
kan kroppen antingen försättas i rörelse i stillastående luft eller,
själv stillastående, utsättas för en luftström. Med de avvikelser,
som betingas av luftströmmens ändliga tvärsnitt vid jämförelse
med rörelse i det praktiskt sett oändliga lufthavet, bliva
kraftverkningar i bägge fallen lika vid samma relativhastighet.
Den förstnämnda metoden har tidigare tillämpats och därvid
varierats på ett flertal sätt: kroppen har fått falla fritt (ex. Eiffels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
