Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aerodynamiska laboratorier. Av professor I. Malmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkta svagheterna hos nyssnämnda övertryckstunnel genom
att göra tunneln (helt sluten Göttingentyp) av större dimensioner
och arbeta med ett måttligt övertryck (trycket = 3 atm). Denna
tunnel beskrives särskilt i följande kapitel. Även i U. S. A. har
man under byggnad en liknande tunnel för måttligt övertryck.
Om dess dimensioner är ännu ingenting bekant, men den
uppgives beträffande reynoldsskt tal skola komma att ligga långt
över andra existerande tunnlar.
För jämförelser beträffande den aerodynamiska kvaliteten hos
olika tunnlar brukar man bilda förhållandet mellan effekten hos
strålen och den tillförda motoreffekten. Den senare är lika med
summan av effektförlusterna på olika ställen i tunneln. Dylika
förluster uppträda på grund av luftens friktion mot väggarna,
täthetsvariationer i luftströmmen, strömmens omböjning i hörn,
och vid tunnlar med fri stråle genom strålens friktion mot den
omgivande luften. Genom att räkna med hela den tillförda
motoreffekten innesluter man även förlusten i propellerfläkten i
nd* v2
tunnelförlusterna. Strålens effekt är = ps= q • — • v - —■ kgm/s.
Öm motoreffekten är n hk, uttryckes alltså kvaliteten genom
e — ———. e betecknas som tunnelns effektfaktor. I en
75 • n
senare anförd tabell återfinnes även e för ett antal moderna
tunnlar. e är betydligt lägre för tunnlar med fri stråle än för
helt slutna tunnlar av i övrigt motsvarande utförande, visande
att en betydande del av tunnelförlusterna ligger i
strålmotståndet.
Ett viktigt tillbehör till vindtunneln utgör vågsystemet. Det
gäller att mäta kraftkomposanter och moment med avseende på
tre mot varandra vinkelräta axlar. I det generella fallet
erfordras härför minst sex vågar. Vid symmetriska fall existera endast
lyftkrafts- och motståndskomposant samt ett moment med
avseende på tväraxeln (tippmoment); tre vågar äro då nog. Mellan
modellen och vågarna måste anordnas ett system för luftkraftens
uppdelning i komposanter. Detta system kan utföras på flera
olika sätt. Som ett exempel anföres här det vid Langley Field
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
