Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enrico Fermi, nobelpristagare i fysik 1938. Av fil. dr Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fermi är i främsta rummet teoretiker och har publicerat en
rad värdefulla arbeten inom den teoretiska atomfysiken. Av
särskilt intresse är den av Fermi utarbetade statistiken. Som
bekant gäller icke Maxwell-Boltzmanns fördelningslag, beräknad
på grund av »det sunda förnuftets statistik», för energifördelningen
mellan ljuskvanta, eftersom dessa icke kunna antagas vara
oberoende av varandra. Boltzmanns statistik för till en felaktig
strålningslag. Icke heller elektroner och atomer kunna vara helt
oberoende av varandra, ty de äga en viss vågnatur och deras
vågor kunna interferera. Även för de materiella partiklarna kräves
därför en ny statistik. Sedan den indiske fysikern Bose 1924
utarbetat en statistik för ljuskvanta, härledde Fermi år 1926 sin
statistik, i vilken han även tar hänsyn till Paulis
uteslutningsprincip (jmfr sid. 58, not). Genom att tillämpa sin statistik på
det elektronhölje, som omger kärnan i varje atom med flera
elektroner, lyckades Fermi förklara anledningen till att
elektronbanorna hos de olika elementens atomer utbyggas i den ordning,
som vi känna från det periodiska systemet.
År 1934 upptäckte makarna Joliot den med konst framkallade
radioaktiviteten. De aktiverade aluminium genom
bombardemang med a-strålar från polonium. Sedermera ha andra forskare
för liknande försök begagnat icke endast a-partiklar utan även
protoner och deutoner (se Kosmos, band 13, 1935 p. 95).
Några månader efter det makarna Joliot publicerat resultaten
av sina första framgångsrika försök, meddelade Fermi, att han och
hans medarbetare lyckats framkalla radioaktivitet hos ett stort
antal grundämnen. Fermi framhåller, att om man vid
bombardemanget använder laddade partiklar, så kunna endast lätta
element aktiveras. De tunga atomkärnorna äro omgivna av en så
hög potentialbarriär, att a-partiklarna för att kunna passera den
måste äga en oerhörd energi. I själva verket hade man dittills
aktiverat endast omkring tio av de lättaste elementen upp till
nummer 15, fosfor. Fermi ansåg det lämpligt att försöka effekten
av ett neutronbombardemang. De oladdade elektronerna borde
obehindrat kunna tränga in i även de tyngsta och starkast
laddade kärnorna. »Tillgängliga neutronkällor», skriver Fermi, »äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
