Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enrico Fermi, nobelpristagare i fysik 1938. Av fil. dr Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visserligen mycket mindre intensiva än a-partiklar eller
proton-och deutonkällor. Men det fanns skäl att antaga, att denna
faktor delvis skulle kompenseras genom neutronernas högre
effektivitet. Experimenten visade i själva verket, att mer än fyrtio
av de sextio grundämnen som undersöktes kunde aktiveras
medelst denna metod.»1
Fermi använde som neutronkälla ett slutet glasrör,
innehållande berylliumpulver och radon. Elektronemissionen från de
aktiverade substanserna undersöktes med Geiger-Muller-rör.
Kedan i den nyss citerade artikeln, publicerad den 25 juli 1934,
kunde Fermi meddela, att det lyckats honom att aktivera ett
fyrtiotal grundämnen från nr 9 fluor till och med nr 92, uran.
I aderton av fallen kunde han efter kemisk analys ange vilken
aktiv isotop som bildats genom neutronbestrålningen. I vissa
fall erhölls en isotop till den bombarderade atomen, i andra fall
uppstodo atomer med lägre ordningstal. Det senare inträffade
ofta vid de lättare elementen, men aldrig vid de tyngre. Arsenik,
brom, jod, iridium och guld gåvo sålunda isotoper med oförändrat
atomnummer.
Fermi förklarar mekanismen vid förloppet på följande sätt.
Den bombarderade atomen infångar neutronen och, om atomen
tillhör de lättare elementen, utsändes omedelbart en a-partikel
eller en proton. Kärnan har då förvandlats, dess laddning har
minskats, den nybildade atomen tillhör ett grundämne med lägre
atomnummer. En tung atomkärna, som infångat en neutron,
kan däremot ej utstråla positivt laddade partiklar, ty hos en
sådan tyngre atom är kärnan omgiven av en alltför hög
potentialbarriär, som utgör ett hinder för positivt laddade partiklar.
Fermi lade redan tidigt märke till vissa oregelbundna
intensitetsvariationer, då silver aktiverades genom neutronbestrålning.
En närmare undersökning visade, att de föremål som omgåvo
neutronkällan hade inflytande på resultatet. Särskilt påfallande
var, att aktiveringen ökades oerhört kraftigt, då neutronkällan
omgavs av vatten eller paraffin. Effekten tycktes bero på
närvaron av väte, ty substanser, som icke innehöllo väte, hade icke
lika kraftig verkan.
1 Citatet är hämtat ur Proc. Royal Society, London, 146, p. 483 (1934).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
