Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isaac Newton. Av professor C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tillbragte där sammanlagt fem år, dock icke i följd, utan med
ett avbrott på två och. ett halvt år. Vid 19 års ålder, den 5
juni 1661, inträdde han i Trinity College i Cambridge. En
skolpojksförälskelse under Granthamtiden ledde till en tidig
förlovning. Den tynade bort av sig själv, då Newton kommit in i
Cambridgelivet. Därmed är, så vitt vi få tro biograferna, Newtons
kärleksliv avslutat. Känslolivets blomning kom redan i de
tidigaste ungdomsåren. Det, som återstod, var förvissning och död.
Nu kan häremot invändas, att biografernas tystlåtenhet icke
är tillräcklig för att bevisa en känslouttorkning hos Newton
redan under ungdomsåren. Vi äro dock icke alldeles utan material.
Det finns ett brev från honom, skrivet i maj 1669, Jbill en vän,
Aston, som stod i begrepp att anträda en resa till utlandet. Det
återgives, partiellt, här nedan såsom bilaga. Om vi försöka göra
oss en bild av en man, som följer Newtons i detta brev givna
regler, alltså en man, som aldrig låter sitt uppträdande och sina ord
bestämmas av vad han vet vara sant och känner vara rätt, utan
alltid av beräkningar av vad som för ögonblicket är fördelaktigast,
och som är beredd att stillatigande finna sig även i en vanära i
hopp, att den icke skall bli bekant, så tror jag, att de flesta av oss
skola finna denna bild sällsynt föga tilltalande. Newtons äldre
biografer, inkl. Brewster, ha haft uppgiften att göra denna bild
förenlig med den helgonbild, som de gett av Newton. En av dem
löser uppgiften genom orden, att brevet visar Newtons
»upphöjdhet över ungdomens kvickhet och överdåd». Newtons siste
biograf, More, söker komma ifrån svårigheten genom antagandet,
att brevet skall vara ett skämt. För min del ser jag i brevet ett
avgörande belägg för min uppfattning om känslolivets
förkrympning hos Newton redan under ungdomsåren.
Kanske finns det någon, som mot det här sagda vill invända,
att det finns en episod i Newtons liv, som klart visar, att han
kunde gripas av en stark känsla. Vad jag åsyftar, är den ofta
upprepade berättelsen, att Newton, då han var nära slutet av
den räkning, som ådagalade, att den kraft, som kommer ett äpple
att falla till marken, också är den, som binder månen vid jorden,
avbröt räkningen och bad en närvarande vän fortsätta den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
