Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isaac Newton. Av professor C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan han var allt för gripen av stundens betydelse för att
själv kunna göra det. Jag vill beträffande denna berättelse
inskränka mig till att nämna, att en så intim kännare av Newton
som Villamil förklarat, att den icke kan vara riktig, emedan den
påstådda upprördheten hos Newton står i strid mot allt vad man
vet om hans oföränderliga lugn och jämvikt. Om det finns någon
sann kärna i berättelsen, så har det enligt Villamil gått så till, att
Newton avbrutit räkningen och bett vännen fortsätta, emedan
han icke kunde lita på sin egen räkning. Han var nämligen en
mycket dålig sifferräknare.
Innan jag lämnar Newtons ungdomsliv, vill jag nämna, att, om
min uppfattning är riktig, Newtons yttre redan under
ungdomsåren svarade mot det inre. Han var gråhårig vid trettio års ålder.
Jag vill till ytterligare belysning av frågan om Newtons
känsloliv betrakta ett förhållande från Newtons äldre dagar, som för
vanliga människor skulle varit upprörande. Det är bekant, att
Newton från sin ställning som professor vid universitetet i
Cambridge år 1696 kallades till Warden of the Mint. Den som
genomdrev denna utnämning var Charles Montague, senare Lord of
Halifax, f. 1661. Han hade studerat i Cambridge och där varit
medlem av Trinity College. Det var på detta sätt först bekantskap
och senare vänskap uppkommit mellan Newton och Montague.
Den senare blev Fellow of Trinity College, vilket dock icke
hindrade, att han begav sig till London och där genom sina litterära
talanger skapade sig en ställning. Han befästade denna genom
äktenskap med den förmögna änkan efter en hans onkel. Han blev
1689 medlem av konventionsparlamentet och blev därigenom på
nytt sammanförd med Newton, som i detta parlament
representerade sitt universitet. Mellan åren 1691 och 1698 hade han en
ledande ställning i parlamentet. År 1694 blev han Englands
finansminister. Det var i denna egenskap han genomdrev
Newtons kallelse till myntet. Hans hustru avled 1698.
Då Newton bosatte sig i London, gjorde sig snart behovet av
en kvinnlig husföreståndarinna gällande. Nu hade Newton en
systerdotter, Catherine Barton, som han tidigt lärt sig uppskatta.
Hon var född 1680 och alltså vid tiden för flyttningen 16 år gam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
