Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya elementarpartiklarna och deras roll i den moderna kärnforskningen. Av fil. lic. Folke Norling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möjligast allsidig men i gengäld kortfattad och summarisk i
detaljerna. Dessa båda synpunkter låta sig lättast förenas ifråga om
neutronen och positronem då undersökningarna över dessa nått
en viss avslutning.
1. ELEMENTARPARTIKLARNA OCH KÄRNMODELLEN.
a. Den gamla kämmodellen. Tanken, att all materia är
uppbyggd av odelbara smådelar — elementarpartiklar — förekom
som bekant redan hos de gamla grekiska filosoferna, långt innan
naturvetenskap i vår mening existerade. Dessa
elementarpartiklar antogos ha endast två väsentliga egenskaper, nämligen
geometrisk gestalt och mekanisk rörelse, och utifrån dessa
antaganden skulle sedan alla näturens rika former och förändringar
kunna förstås. Atomhypotesen förefaller oss i denna sin äldsta
form mycket vag. Men man bör erinra sig, att den förutsatte
en våldsam abstraktion bort från sinnevärlden. Senare tider
ha visat, att hypotesens styrka låg just i denna abstraktion,
därför att abstraktionen tog fasta på något väsentligt. I mer
eller mindre specialiserad form blev hypotesen på så sätt i nyare
tiden den stora fruktbara idén. Sålunda var atombegreppet
under kemiens storartade utveckling under 1800-talet den
ledande synpunkten vid uppordnandet av erfarenhetsmaterialet.
Framgångarna, som vunnos, sporrade till strävanden att söka
»fånga» den enskilda, individuella atomen. Då detta ungefär vid
tiden för sista sekelskiftet lyckades, upphörde atomen att vara
ett hypotetiskt begrepp.
Ungefär samtidigt blev det emellertid klart, att atomen ej
kunde anses odelbar. I den RuTHERFORD-BoHRska
atommodellen (1913), som kom att bli den geniala sammanfattningen av
de rika experimentella resultaten av den fysikaliska forskningen
vid denna tid, erfordrades nämligen två slags partiklar, kärnor
och elektroner. Till att börja med intresserade sig forskarna då
huvudsakligen för elektronhöljets konstitution, då de därigenom
kunde komma åt de två problem, som stodo först på dagord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
