Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya elementarpartiklarna och deras roll i den moderna kärnforskningen. Av fil. lic. Folke Norling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heisenbergs antagande är för speciellt, framgår därav, att det
skulle leda till att redan deuteronen vore en i hög grad »mättad»
kärna, vilket ej är fallet. Enligt Majoranas antagande åter kan
en proton binda två neutroner och omvänt (båda ha dubbla
valenser), varför man har att vänta sig typiska
mättningsegenskaper och hög stabilitet först hos a-partikeln, vilket är i god
överensstämmelse med vad man vet om denna partikel,
a-partikelns bindningsenergi är oo 28 MeV, under det att deuteronens
endast är 2.26 Me V.
Vi skola här avstå från att återge, hur beräkningarna gestalta
sig i allmänna fallet med godtyckligt antal protoner och neutroner.
Då problemet är ett flerkropparsproblem, måste i allmänhet
förenklade ansatser göras, t. ex. genom användning av
Fermistatistik eller Hartree-metoden. Ett av de viktigaste resultaten
av de räkningar, som gjorts, är, att den totala bindningsenergien
hos de sålunda beräknade kärnorna blir proportionell mot
antalet partiklar, såsom experimenten fordra.
Av särskild betydelse för den viktiga frågan angående
kraftansatsens utseende ha av Tuve, Heydenburg och Hafstad
under senare år utförda försök över proton—proton-reflexionen
blivit. I beräkningar i anslutning till dessa försök ha Breit,
Condon och Present (1936) visat, att växelverkan proton—
proton vid små partikelavstånd är mycket nära lika med
växelverkan proton—neutron. De sistnämnda forskarna ha också
anfört skäl för antagandet, att växelverkan neutron—neutron,
vilken experimentellt knappast torde kunna bestämmas, skulle
vara lika med de båda andra. Detta skulle betyda, att
kraftlagen vid tunga partiklar är universell. Coulomb- och
spinkrafter förorsaka givetvis i praxis vissa skillnader, men dessa
torde kunna behandlas som korrektioner. Avgörande för
kärnornas uppbyggnad — framförallt karakteriserad genom
förkärleken för ungefär lika antal protoner och neutroner (Z -o A/2)
— skulle därmed icke, som Heisenberg antog, vara att
tillskriva en särskilt stor kraftverkan mellan proton och neutron
utan snarare vara en följd av Paulis urvalsregel, vilken alltså
liksom vid elektronhöljet blir av dominerande betydelse. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
