Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya elementarpartiklarna och deras roll i den moderna kärnforskningen. Av fil. lic. Folke Norling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
neutronen. —, antog Hei$enberg, att de båda partiklarna
utbyta både sina lägen och sina spin.
Under antagandet av utbyteskrafter, som ansvariga för
växelverkan, kan denna då i det enklaste fallet, tvåkropparproblemet
eller deuteronen (tunga vätekärnan) formuleras på följande sätt.1
’ Egenfunktionen op = <p (/, s’; r", s") för systemet beror av
läges-koordinaterna r’, r" och spinkoordinaterna s’, s" för de båda
partiklarna. Energioperatorn blir:
H = –h* {A’ + A") + J (r) • T.
Det har här för enkelhetens skull förutsatts, att vardera partikeln
har massan M. A’, A" är Laplace-operatorn med avseende på
komponenterna av /, r" och r är avståndet \r’—r"| mellan
partiklarna. I den potentionella energien J (r) • T är J(r) en
vanlig potentialfunktion (se nedan). Vore T = 1, skulle vi därför ha
att göra med en vanlig kraft. Är däremot T en utbytesoperator
såsom här, fås en utbyteskraft. Enligt Heisenbergs antagande
är THcp (/, s’; r", s") = cp (/’, s"\ r’, s’) och enligt Majoranas är
TMcp (/, s’\ r", s") = <p (r", s’; r’, s"). Enligt nyare undersökningar
äro båda antagandena för speciella. Vida bättfe är en blandning:
H = ^ + A’"> + JW l(l-9)’TM+g-T^],
ö7t2M
där g = konstant. Det största bidraget lämnar därvid
Majoranakraften. Beträffande J (r) visa räkningarna, att den speciella
formen hos denna funktion är ganska betydelselös: den skall
endast framställa en s. k. hålpotential (»Topfpotential»). En ofta
använd funktion är den GAUSs’ska felfunktionen: J (r) = A • e ro2;
konstanterna bli då A = 72 mc2 (m = elektronens vilomassa,
c = ljushastigheten i vakuum), r0 — 2.25-10"13 cm. g = 0.22
tycks vara ett lämpligt värde på denna konstant. — Att
1 De på de närmaste raderna meddelade formlerna — vilka avse att belysa
kärnfysikens kanske viktigaste problem — kunna förbigås, utan att förståelsen
av det följande försvåras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
