Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya elementarpartiklarna och deras roll i den moderna kärnforskningen. Av fil. lic. Folke Norling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom mätning av räckvidden i gaser (för beräkningar av den
mot en viss räckvidd svarande energien finnas i litteraturen
semiempiriska kurvor ock tabeller).
3. NEUTRONEN.
En orientering över egenskaperna hos denna elementarpartikel
erhåller man bäst ur en kort redogörelse för de viktigaste av de
undersökningar, som ledde till dess upptäckt. Upptakten till
denna bildade ett av Bothe och Becker 1930 publicerat arbete
över »Kunstliche Erregung von Kern-y-Strahlung», i vilket
redogjordes för försök, vid vilka flera lätta element bestrålats med
a-partiklar från ett poloniumpreparat med en styrka av 7 till
3 millicurie. Medelst en spetsräknare (»Spitzenzähler») påvisade
författarna vid Li, Be, B, F, Mg och Al en svag men mycket hård
»y-strålning». Strålningens intensitet var vid Be vida högre än vid
de andra ämnena. Tack vare starkare Po-preparat kunde Curie
och Joliot bättre mäta strålningen och konstaterade därvid, att
dess absorptionskoefficient i bly var så liten som 0.013 cm2/g.
Den hårda y-strålningen från TlnC" med en energi av 2.6 MeV har
för bly en absorptionskoefficient av 0.040 cm2/g, och den nya
strålningen var alltså väsentligt mera genomträngande. Något
senare gjorde samma författare den mycket viktiga upptäckten,
att strålningens jonisationsförmåga betydligt ökades, om
strålningen fick passera skikt av paraffin. De visade också, att denna
ökning berodde på, att strålningen ur paraffinet utlöser protoner
med stor energi (deras maximala hastighet uppskattades till
3 • 109 cm/sek., vilket motsvarar 5 MeV). Chadwick undersökte
de av »Be-strålningen» i väte och andra gaser förorsakade
rekylerna och möjligheterna att förklara dessa som en Comptoneffekt.
Han visade, att en dylik tydning ej var möjlig men att
experimenten lätt kunde förstås, om det antogs, att strålningen bestod
av oladdade partiklar med massan 1 atomviktsenhet,
»neutroner». Dessa skulle kunna bildas genom reaktionen:
Be9 + a —C12 + n (n beteckning för neutronen).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
