Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya elementarpartiklarna och deras roll i den moderna kärnforskningen. Av fil. lic. Folke Norling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Chadwicks arbete, vilket publicerades i Nature i februari
1932, betecknar neutronens definitiva upptäckt. Det blev
inledningen till en lavinartad utveckling av kärnfysiken. Den
kanske viktigaste orsaken härtill var, att man i neutronen fick
en ytterst effektiv projektil för åstadkommande av
kärnomvandlingar. Många av de omvandlade kärnorna visade sig vara
radioaktiva, och man fick sålunda många nya exempel på
konstgjord radioaktivitet (upptäckt av Curie och Joliot vid
a-partikelbombardemang av lätta element). 1934 fann Fermi, att
»långsamma neutroner» med hastigheter på endast några få elektronvolt
i många fall reagera ännu lättare än snabba neutroner med
atomkärnor. Huvudsakligen i anslutning till undersökningar över
dylika långsamma neutroner utvecklade Bohr 1936 sin bekanta,
förut omnämnda teori för atomkärnornas byggnad. Ungefär
samtidigt gjorde man den viktiga epxerimentella upptäckten, att
åtminstone vissa atomkärnors reaktioner med neutroner äro
typiska resonansfenomen: endast neutroner med viss hastighet
(energi) infångas. En annan viktig upptäckt, som kan förtjäna
nämnas i denna korta historiska översikt, är upptäckten av
»polariserade neutroner» tack vare beräkningar av Bloch.
Neutronens massa, spin och magnetiska moment. Det
tillförlitligaste värdet på neutronens massa torde vara n = 1.00897 ± 6 • 10-5
massenheter (beräknat av Bethe på grundval av bestämningar
av Chadwick och Feather).1 Värdet har bestämts medelst
reaktionen H2 + y -> H1 + n, vid vilken den tunga vätekärnan
H2 splittras genom en fotoeffekt av y-strålning (från t. ex.
ThQ" eller RaC). Medelst Wilsonkammare kan energien hos den
utgående protonen H1 bestämmas (räckviddsbestämning), och
energien hos den bildade neutronen n måste givetvis vara mycket
nära lika med protonens. Differensen mellan energien hos
y-strålningen (2.6 MeV för ThC") och dubbla protonenergien (c\d 0.4
MeV för ThC") utgör bindningsenergien hos iZ2-kärnan, d. v. s.
od2.2 MeV eller oo 0.0025 massenheter. Neutronens massa
blir då n = H2 — H1 + 0.0025; värdena för H2 och H1 äro mass-
1 Bethe har senare angivit det obetydligt mindre värdet n =1.00893 + 5.10-5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
