Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya elementarpartiklarna och deras roll i den moderna kärnforskningen. Av fil. lic. Folke Norling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvantenergien hos strålningen och att den för hög energi blir den
dominerande delen av fif. De teoretiska beräkningarna
beträffande absorptionen (på basis av Diracs teori) stämma ganska
bra med försöksresultaten. Detta gäller även beträffande deras
utsago, att parbildningen växer med kvadraten på kärnans
ordningstal, alltså att Ke är proportionell mot Z2.
Förintelsetrålningen uppstår som nämnts, när positronen
försvinner, alltså när en elektron faller in i positronhålet och övergår
i ett negativt energitillstånd under avgivande av energien 2mc2
eller mer. Denna energi återfinnes alltså i form av y-strålning.
Det vanligaste fallet är att positronen vid förintelsen har liten
kinetisk energi och att två kvanta uppstå, vardera med en energi
av 0.51 MeV, vilka flyga i motsatta riktningar. Mindre vanliga
äro två andra processer. Vid den ena av dessa förenar sig
positronen med en fast bunden elektron, så att kärnan kan ta upp
impuls. I så fall utsändes ett enda kvantum på 1.02 MeV. Vid den
andra möjliga processen förintas positronen, innan den förlorat
sin kinetiska energi. Därvid uppstå två kvanta, vilkas energi
är summan av två elektroners egenenergi och positronens
kinetiska energi. Vanligtvis blir energien ej lika fördelad. —
Experimenten ha visat, att ovanstående föreställningar verkligen äro
riktiga i huvudsak.
Positroner vid radioaktivt sönderfall. I vida större mängder än
genom parbildning kan man erhålla positroner från vissa
konstgjort radioaktiva substanser. Den sönderfallande kärnan förlorar
en positiv laddning och förvandlas till en kärna med en enhet
lägre ordningstal; den nya kärnan har på grund av positronens
ringa massa ungefär samma massa som den ursprungliga: de äro
isobarer (så är ju också fallet vid /?–sönderfallet).
Positronens konstanter överensstämma, om man bortser från
laddningens och magnetiska momentets tecken, med elektronens.
Liksom elektronerna kunna positronerna mycket lätt påvisas
medelst de vanliga kärnfysikaliska registreringsanordningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
