Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya elementarpartiklarna och deras roll i den moderna kärnforskningen. Av fil. lic. Folke Norling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5. NEUTRINO.
Det har redan framhållits, att neutrinos existens ännu ej
är bevisad. Den, som läser den följande redogörelsen, kommer
säkert också att tycka, att de fysikaliska arbetena på området
sväva väl mycket mellan fantasi och verklighet. Men även
om neutrino aldrig skulle bli mer än en fantasiprodukt, så kan
dess roll i våra nuvarande arbetshypoteser icke underskattas.
Skulle den själv i framtiden visa sig överflödig eller icke
berättigad, kommer den med största sannolikhet att lämna plats
för något mycket väsentligt.
Neutrino och ^-sönderfallets problem. Framförallt tack vare
» undersökningar över a-sönderfall och y-strålning vet man, att
atomkärnan liksom atomen kan existera i aktiverade stationära
tillstånd, vilka äro diskret fördelade. Såväl a- som y-spektra
äro nämligen liniespektra. Vid ett /9-sönderfall emitteras en
positiv eller negativ elektron, och kärnan ifråga, vilken
ursprungligen befann sig i ett väl definierat tillstånd, övergår i en kärna,
som har annat ordningstal men också väl definierade
energinivåer. Även i detta fall vore alltså ett liniespektrum att vänta.
Ett dylikt uppträder inte, utan alla /?-spektra visa kontinuerlig
energifördelning (se fig. 9). Vi påpeka, att utmätningen av
/?-spektra kan ske genom bestämning av partiklarnas avlänkning i
magnetiska fält, antingen i en korpuskularspektrometer eller i
en Wilsonkammare.
För diskussion av fenomenet ha i synnerhet två
undersökningar varit av betydelse. Den första av dessa utfördes 1927
av Ellis och Wooster. Dessa forskare mätte då
värmeutvecklingen vid RaE.s sönderfall. RaE emitterar negativa elektroner
och har fått stor användning för undersökningar på området,
då ^-emissionen i detta fall icke, såsom annars vanligen är fallet,
åtföljes av y-emission. Väggarna i den av Ellis och Wooster
använda kalorimetern voro så tjocka, att alla elektroner
absorberades. Den fråga, som närmast skulle besvaras genom
experimentet, var denna: är elektronernas energi kontinuerligt fördelad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
