Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrskensforskning. Av professor Hilding Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den undre begränsningen av norrskenet är, som framgår redan
av den förut anförda klassifikationen skarpare och mera ljusstark
än den övre, som på ett diffust sätt avtonar uppåt. Följden av
detta är naturligtvis, att den övre gränsen icke heller avbildas
starkt på den fotografiska plåten. Det är tvärt om antagligt, att
man icke på denna erhåller de allra översta spetsarna. Med ökad
ljusstyrka på linser och förhöjd känslighet på plåtarna kan man
vänta erhålla allt större noggrannhet på bestämning av den
övre gränsen. I själva verket har också utvecklingen gått därhän,
att Störmer t. o. m. erhållit fotografier av norrsken, som icke
ens varit synliga för blotta ögat.1 I följande tabell återgiver jag
de medelhöjder av undre och övre gränsen, som erhållits av
Vegard och Krogness (1. c).
Tabell 2.
Medelhöjder av undre norrskensgränser.
. Antal Höjd i km.
Strålar..................... 61 113.16
Draperier.................... 409 109.75
Bågar idraperiform................ 888 106.58
Band’i strålform och diffusa bågar........ 409 109.08
Pulserande norrsken............... 160 105.97
Medelhöjder av övre gränsen.
Strålar..................... 55 229.25
Draperier.................... 215 176.25
Draperiformade bågar.............. 174 174.38
Diffusa bågar.................. 57 - 143.40
Dessa båda forskare funno för bågar och .draperier två
frekvensmaxima vid höjderna 100 och 106 km-. Senare har Harang vid
sina Tromsöundersökningar funnit antydningar till samma
maxima. Ur de anförda arbetena vill jag ytterligare anföra dem
av Störmer i arbetet av 1926 (1. c, s. 122) grafiskt framställda
Carl Störmer, Sonnenbelichtete Nordlichtstrahlen, Zeitschr. f. Geoph. 5,
s. 178, 1929.
Leiv Harang and Einar Tönsberg, Investigation of the Aurora borealis at
Nordlys Observatoriet Tromsö 1929—1930, Oslo 1932.
1 Carl Störmer, TJber eine Nordlichtexpedition nach Trondheim im März 1935,
Gerlands Beiträge zur Geophysik, Bd 41, S. 382," 1934. Fotot erhölls med
Astro-objektiv och Sonia-plåtar EW. Det var strålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
