Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrskensforskning. Av professor Hilding Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höjderna av olika norrskenstyper. Fig. 11—13 framställa de
höjder, som Stormer i tidsintervallet 1911—1922, funnit för
strålar, draperier med bågar i strålform och av bågar.
Vad fig. 11 beträffar, angiva de pilar, som anbringats i ändarna
på de streck, som föreställa strålar, att strålarna i den ena eller
andra riktningen nått utanför kamerafältet och cirklarna angiva
de punkter, som använts vid höjdbestämningen.
Det mest frapperande i denna bild är den oerhörda längd
strålarna kunna uppnå. Några av dem nå längder av 400 km eller
däröver. Den högsta uppmätta punkten ligger på en höjd av 800
km över jordytan. Då man nu vet, att norrskenet fordrar gaser
för att bliva synligt, måste alltså jordens atmosfär i tillräcklig
täthet förefinnas på dessa oerhörda höjder. Den förklaring, som
Flögel år 1871 gjorde på grund av sina höjdmätningar, att
norrskenen antingen helt lågo utanför vår atmosfär eller så att blott
deras nedersta delar något tränga in i atmosfärens allra översta
skikt, kan naturligtvis icke mera gälla.
Fig. 12 visar höjderna av draperier och stråliga bågar. Strålarna
i dessa norrskenstyper äro i allmänhet korta. Om de haft någon
betydande längd finnes detta angivet i figuren. Dessa
norrskensformer äro de lägsta och även de ljusstarkaste. Stormer anser
det då, 1926, konstaterat, att de kunna tränga ned till 80 å 84 km.
Sekundära maximala höjdfrekvenser synas finnas just vid 80—
84 km och 86—92 km samt vid 114—118 km, under det att
huvudmaximet ligger vid 96—100 km. I allmänhet synas dessa
norrskenstyper, mätta från Oslo och dess bistationer, ligga något
under dem, som blivit uppmätta i Bossekop och på Haldde.
Jag vill redan här påpeka, att undre begränsningen av dessa
norrsken stundom äro skarpt rödfärgade. Vegard har kallat dessa
rödfärgade norrsken »röda norrsken av typen B» till skillnad
från högre befintliga strålar, som även kunna bliva rödfärgade,
och vilka Vegard kallar »röda norrsken av typen A». Vi skola
längre fram återkomma till skillnaden mellan dessa norrskenstyper.
Höjdfördelningen av bågar framgår av fig. 13. Bågarna ligga
över Oslo i allmänhet på 101—105 km, under det att de vid
Bossekop befunnos ligga mellan 104—107 km. Några märkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
