Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrskensforskning. Av professor Hilding Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan att några annorlunda färgade norrsken i större mängd synas.
Ett sådant fenomen hade författaren tillfälle att betrakta i
Nordnorge februari 1926. Vid andra tillfällen kunna mer eller mindre
skarpt rödfärgade strålar uppträda samtidigt och tillsammans med
strålar av vanlig gulgrön färg. Då kan t. ex. strålar i NW och NE
företrädesvis vara rödfärgade under det andra strålar äro
gulgröna. Man kan även iakttaga, huru plötsligt en stråle av
gulgrön färg överdrages med röd färg liksom av en osynlig jättepensel.
För att beskriva norrskenets färgspel fordras en skalds penna.
Jag övergår till den exaktare färgbestämningen, som utförts
genom studiet av norrskenets spektrum.
NORRSKENETS SPEKTRUM.
Den av A. J. Ångström 1866—1867 upptäckta gulgröna
norrskenslinjen kom under nära 60 år mycket rabalder åstad. Det
var under hela denna tidrymd icke möjligt att identifiera
densamma med spektrum av något känt ämne. Detta ledde till
hypotesbildningar inom meteorologien, då det gällde att avgöra
atmosfärens sammansättning på stora höjder. I själva verket var detta
icke så underligt, ty man hade icke ens med tillräcklig exakthet
bestämt linjens våglängd. Detta inträffade först år 1923. Redan
tidigare hade lord Rayleigh visat, att den »gröngula
norrskenslinjen» kunde fotograferas i natthimlens spektrum. Man hade
nämligen skäl antaga, att denna linje var identisk med
ifrågavarande norrskenslinje, ehuru intet definitivt bevis förelåg förrän
1934. Något bevis härför kunde icke heller presteras förrän
våglängden blivit definitivt fastslagen både i natthimlen och i
norrskenet. I natthimlens ljus bestämde Harold D. Babcock1
den gulgröna linjens våglängd med tillhjälp av kamera och tre
olika Fabry-Perot etaloner med de båda plattorna på olika
avstånd från varandra, 8.7, 2.4 och 1.0 mm. Resultaten av dessa
mätningar var i medeltal K = 5 577.350 + 0.001 Å., mätt i
Row-land-skala. Genom mätningar av norrskenets spektrum — även
interferometriskt — år 1934 bestämde Vegard och Harang den
1 Harold D. Babcock, A Study of the Green Auroral Line by the Interference
Method, the Astrophysical Journal, Vol. LVII, 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
