Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrskensforskning. Av professor Hilding Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gulgröna linjen till 5 577.3445 Å. (± 0.0027), vilket med säkerhet
torde visa, att de båda linjerna äro identiska. Därvid användes
en metod, som skilde sig från Babcocrs endast därigenom att
etalonerna bestodo av en platta av kvarts med försilvrade plan
och tjocklekarna 2.5 och 5 mm. Två etaloner användes alltså vid
bestämningarna. Identifieringen av denna linje hade då redan
gjorts av Mc Lennan och Shrum år 1925, i det de funno att
syreatomen utsände en linje, som inom gränserna för mätmngsfelen
överensstämde med den gröngula norrskenslinjen.1 Två år
därefter kunde linjen fattas såsom uppkommen genom en s. k.
förbjuden övergång enligt schemat 01 (AD2 — ^o). Den
experimentellt funna linjens våglängd mättes till 5 577.347 4- 0.004 Å. (Mc
Lennan och Mc Leod).
L. Vegard har särskilt specialiserat sig på studiet av
norrskensspektra och har helt nyligen skrivit en sammanfattning av sina
hittills vunna resultat.2 Då studiet av olika spektra nu synes vara
mycket aktuellt kommer ofta nya resultat även från andra håll.
En stor del av dessa spektralundersökningar äro utförda vid
nordlysobservatoriet i Tromsö och i samarbete med därvarande
bestyrern, Leiv Harang.
Vegard och medarbetare ha hittills uppmätt mer än 100
linjer och band i norrskensspektrum. Av dessa anger Vegard, att
han för mer än 80 givit en säker tydning. Jag kan icke här
genomgå alla dessa linjer och band utan måste göra en rätt
summarisk sammanfattning.3
Vid Tromsöobservatoriet finnes ett ovanligt stort antal
spektrografer för mätning av norrskensspektrum. Jag vill här angiva
spridningsförmågan i tabell 3.
Att märka är, att synnerligen ljusstarka spektrografer måste
användas vid dessa undersökningar. Förutom dessa spektro-
1 Angående syreatomens elektronbyggnad se Kosmos, Bd 11, 1933, Bengt
Edlén, Atomernas elektronbyggnad enligt analyser av deras optiska spektra.
2 L. Vegard, Die Deutung der Nordlichterscheinungen und die Struktur der
lonosphäre, Ergebnisse der exakten Naturwissenschaften. Bd XVII, Berlin 1938.
3 Vid korrekturläsningen av denna uppsats utkom ett viktigt arbete av C.
Stormer : Some Results regarding Height and Spectra of Aurorae over Southern
Norway during 1936, Geof. Publ. Vol. XII, no. 7 Oslo 1938, som tyvärr
icke-här kan refereras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
