Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Användning av elektronstrålning vid studiet av kristaller. Av professor G. Aminoff och fil. kand. B. Broome
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där m0 är massan i vila och c ljushastigheten, blir det även för
stora värden på v noggranna uttrycket för X
Detta uttryck, vilket för små värden på v uppenbarligen är
det samma som (1), innehåller endast kända eller bestämbara
konstanter. För masspartiklar med känd hastighet och massa
kan en därtill hörande våglängd beräknas. Genom användande
av lämpligt gitter skulle man därför kunna påvisa
interferensfenomen och därmed experimentellt verifiera den de BROGLiE’ska
ansatsen. C. J. Davtsson och L. H. Germer i New York samt
G. P. Thomson, då i Aberdeen, tillkomma äran av att ha varit
de första, vilka experimentellt påvisade sådana
interferensfenomen, närmare bestämt interferensfenomenen i kristaller med
tillhjälp av elektroner. Att de första experimentella arbetena
på detta område skedde med tillhjälp av elektroner var ingen
tillfällighet. Elektronens massa var väl känd, dess hastighet
kunde utan svårighet regleras inom ganska vida gränser, och med
tillhjälp av specialbyggda högspänningsaggregat kunde man
åstadkomma en »elektronstrålning» med konstant våglängd.
Våglängden låg också väl till för redan känd försöksteknik. Insätter
man i (1) i stället för lineär hastighet volthastighet, kan detta
uttryck skrivas
där V är elektronens (katodstrålningens) spänningsfall i volt.
Spänningen 150 volt motsvarar alltså en våglängd av 1 Å, 60,000
volt en våglängd av c:a 0.05 Å. De våglängder, vilka kunna
tillordnas en katodstrålning, vars framställning och handha vande
ej erbjuda större experimentella svårigheter, äro alltså av en
storleksordning, lämplig för interferens i kristallgitter. Att
försökstekniken efter Davisson’s och Germer’s samt Thomson’s
första försök så hastigt utvecklades, berodde naturligtvis till stor
1 =
(3)
m0 v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
