Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Användning av elektronstrålning vid studiet av kristaller. Av professor G. Aminoff och fil. kand. B. Broome
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
del på att tekniken för studiet av röntgeninterferenser i kristaller
förelåg färdig.
Davisson ’och Germer använde vid sina arbeten långsamma
elektroner med en spänning upp till något 100-tal volt. Redan
Thomson övergick emellertid till hastiga elektroner, och de
flesta senare arbeten ha utförts med dylika, vilket i hög grad
förenklat de tekniska svårigheterna.
Innan vi övergå till elektronböjningens betydelse för
kristallografien, skall först redogöras för de experimentella anordningar,
vilka komma till användning. Den apparatur, som studiet av
elektroninterferenser i kristaller kräver, har under de senaste
åren utvecklats till större förfining och samtidigt av olika forskare
utbildats på ett ganska likartat sätt. I varje konstruktion ingå
som nödvändiga element ett evakuerat urladdningsrum, varest
katodstrålarna alstras, en bländaranordning för kontroll av det
primära strålknippet, ett likaledes evakuerat kamerarum, i vilket
finnes dels preparathållare med inställningsorgan, dels anordningar
för att fotografiskt registrera, resp. på en lysskärm studera den
sekundära strålningen. Då i regel endast små avböjningsvinklar
studeras och stor upplösning är önskvärd, antager hela anordningen
gestalten av en c:a meterlång tub med det primära knippet som
axel. För att eliminera den avböj ning, som det jordmagnetiska
fältet förorsakar, föredraga en del forskare att inställa apparatens
axel i inklinationsnålens riktning, medan andra bortse från den
ringa avböj ningen. En stor del av erfarenheten från den tidigare
utbildade katodstråloscillografen har utan vidare kunnat
tillgodogöras vid utformningen av elektroninterferenskameran.
Förtjänstfulla konstruktioner ha publicerats av J. J. Trillat, F.
Kirchner, G. I. Finch, G. P. Thomson m. fl. Flera större
instrumentfirmor, såsom Hilger, Seemann och andra, saluföra
numera standardkonstruktioner, även för demonstrationsändamål.
Den här meddelade beskrivningen liksom bilderna 1—3 äro
hämtade från den senaste (1936) vid Riksmuseets mineralogiska
avdelning uppbyggda apparaturen,1 och framställa en anordning,
1 Ritningarna utförda av författarna, större delen av metallarbetet utfört på
A.B. Hammarbylampan’s mekaniska verkstad, för vilket vi här begagna tillfället
uttala vårt varma tack, såväl som för de pumpar, vilka ställts till avdelningens
förfogande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
