Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Användning av elektronstrålning vid studiet av kristaller. Av professor G. Aminoff och fil. kand. B. Broome
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För framställning av reflexionsfotogram låter man den
undersökta kristallytan bilda en helt liten vinkel (högst 1°) med
primärstrålen. Härtill användes en annan, lutande preparathållare,
på vilken vid behov flera preparat samtidigt kunna fästas för
att i tur och ordning vridas fram i exponeringsläge. Vinkeln med
primärstrålen kontrolleras före evakueringen. Sedan strålning
erhållits och slutaren, en vridbar skiva framför bländaren, öppnats,
skjutes preparatet fram mot strålen så långt, att primärfläcken,
som samtidigt iakttages på skärmen, nästan helt försvinner.
Interferensbilden är vanligen svår att se. Därefter sker exponeringen.
Ofta nog erhåller man emellertid inga interferensfläckar, om icke
särskilda operationer företagits med kristallytan (omsorgsfull
rengöring, om ej klyvyta användes, lätt etsning el. dyl.).
Reflexionsfotogrammen likna genomstrålningsfotogrammen (frånsett
kristallens skugga, som bortskymmer halva vinkelområdet), i det
mönstret utgöres av diskreta fläckar samt ibland kikuchieffekter
(jfr sid. 195). Reflexionsfotogrammen erbjuda med avseende på
det material, som kan studeras, givetvis vida flera och bekvämare
möjligheter än genomstrålningsfotogrammen, ehuru de senare, där
sådana kunna erhållas, te sig sobrare när det gäller tolkningen
(% ii).
För framställning av pulverfotogram erfordras, att pulvret
föreligger i mycket finfördelad form. Detta kan för lättflyktiga
substanser ernås genom sublimation direkt på ett passande
underlag. De fotogram, vilka visat sig bekvämast att framställa
och därför på Riksmuseets mineralogiska laboratorium användas
för kalibrering av våglängder, erhållas genom att vid förbränning
av metalliskt magnesium uppfånga den uppkommande
magnesiumoxiden antingen på t. ex. en glasskiva (reflexion) eller på en
mycket finmaskig vävnad, mellan vars trådar oxiden kan fås att
växa i ytterst fina kristalliter (genomstrålning). För icke
sublimerbara substanser kunna andra metoder nyttjas, t. ex.
uppslamning, varvid man på underlaget uppfångar endast de finaste
partiklarna.
Pulverfotogrammen överensstämma i huvudsak med
motsvarande röntgenfotogram. Dock uppträda ibland extra ringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
