Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Användning av elektronstrålning vid studiet av kristaller. Av professor G. Aminoff och fil. kand. B. Broome
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och egendomliga band, om vilkas tolkning diskussionen ännu ej
synes avslutad.
Beräkningen av pulverfotogrammen försiggår på liknande sätt
som för röntgenfotogram. En förenkling är, att man endast har
att räkna med en enda våglängd (inga /3-linjer).
Vid tolkningen av interferensfenomen, uppkomna genom
växelverkan mellan vågor och kristallgitter, visar det sig mest
överskådligt att använda det s. k.
reciproka gittret. Detta gäller
i särskilt hög grad tolkningen
av de interferensfenomen, vilka
erhållas med elektroner.
Ur ett givet gitter, vilket vi
i detta sammanhang kalla det
primära, erhåller man det
reciproka gittret genom följande
konstruktion (fig. 6).
Vektorerna a1} a 2 och az bestämma
en elementarcell i det primära
gittret. Kanternas längder äro
alltså\ax |, | a21 och\a31. Från
origo tänka vi oss nu linjer,
vinkelräta mot cellens tre
sido-plan. Dessa linj er — tillsvidare
utan bestämd längd — benämna vi bx, b2 och bz. De representera
kanternas riktningar i det nya — »reciproka» — gittrets
elementarcell. Den reciproka cellens kanter bl9 b2 och bz tilldelas nu sådana
längder, att projektionen av exempelvis bz på aa, d. v. s. |63
cos ö, blir lika med -—r. På analogt sätt normeras bt och b2.
a3
Fig. 6. Konstruktion av det reciproka
gittrets elementarcell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
