Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Användning av elektronstrålning vid studiet av kristaller. Av professor G. Aminoff och fil. kand. B. Broome
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gram kan tillämpas även på en annan viktig typ av
interferensfotogram, nämligen sådana reflexionsfotogram mot större ytor
av enkristaller, vilka först framställts av Kirchner och hans skola
(fig. 10). Som framgår av figuren infaller strålen nära nog i
kristallytans plan och t. ex. nästan parallell med a3. Då
elektronernas genomträngningsförmåga är utomordentligt ringa, blir
den väg, som strålen tillryggalägger mellan sitt inträde i och
Fig. 10. Konstruktion av interferensstrimma vid reflexion mot enkristall.
Figuren visar det stavformiga verksamma område, som av primärstrålen utskäres
ur kristallen. Det motsvarande intensitetsområdet är en med planet ax a3
parallell skiva (ej utritad), vars skärning med utbredningssfären på plåten projicieras
som en strimma.
utträde ur kristallen, mycket kort. Ännu kortare blir följaktligen
det djup under ytan, vartill den nedtränger. Däremot ger
absorptionen ej anledning till någon begränsning av det
genomstrålade gitterområdet i den tredje dimensionens riktning (parallell
med a2). Ur interferenssynpunkt kunna vi alltså beskriva den
verksamma »kristalliten» som nära nog nålformig med sin längsta
utsträckning parallell med a2. De LAUE’ska intensitetsområdena
—>
få härvid formen av skivor vinkelräta mot gitterraden a2, och vi
kunna på en plåt vinkelrät mot den infallande strålen konstruera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
