Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Användning av elektronstrålning vid studiet av kristaller. Av professor G. Aminoff och fil. kand. B. Broome
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 3.60) som kopparstrukturen.1 I fotogrammen av Ni och Co
uppträda emellertid intressanta avvikelser från den normala
typen av punktfotogram. Hos kobolt äro fläckarna uppdelade i
2, resp. 4 »satelliter», vilka kunna tolkas på samma sätt som i det
föregående exemplet, nämligen som en konsekvens av att
kristalliterna begränsas av oktaederytor. Denna tolkning är
emellertid ej användbar på fotogrammen av nickel (fig. 20), vilka
kännetecknas av dels ett system av strimmor, vilka förbinda
punkterna, dels av extra
punkter belägna på dessa
strimmor på en tredjedel av
avståndet mellan vissa
punkter. Dessa extra flackar
kunde Cochrane förklara
genom det — med hänsyn
till kristallografisk
erfarenhet — mycket plausibla
antagandet, att
nickelskiktet under sin tillväxt
bildar tvillinglameller. Dessa
tvillingindividers fotogram,
överlagrade över
huvudfotogrammet, böra giva just
de observerade extra
fläckarna. Cochrane’s
tolkning av strimmorna, som bygger på existensen av gitterplan med
speciella egenskaper, utgår däremot från ett antagande — rubbning
av atomlägena inom vissa gitterplan — som är strukturgeometriskt
ohållbart. Även en av Laue 1937 framlagd förklaring, där såväl
strimmor som extra reflexer härledas från olika arter av gitterfel,
synes mindre näraliggande. Däremot synes existensen av tunna
lameller av en s. k. kontaktstruktur i samband med uppkomsten
av lameller i tvillingställning, som teoretiskt förutsagts av förff.
(1930) här kunna lämna en förklaring till att vissa kubdiagonaler
1 Variationer i gitterkonstanten hos tunna skikt ar f. o. en från ett flertal
undersökningar med elektronstrålnmg kand företeelse.
Fig. 20 Reflexionsfotogram av ett 2 • 10-6
cm tjockt Ni-skikt, elektrolytiskt utfällt på
ytan 110 av en Cu-enknstall. Strukturerna
parallellonenterade, pnmarstrålen parallell
med kubytans diagonal (Cochrane 1936)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
