Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgmätning. Av fil. kand. Tryggve Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Additiv färgblandning genom underskridande av tröskelvärdet
för urskiljning i rummet (synskärpegränsen) saknar betydelse för
mätändamål. Däremot ligger denna metod till grund för all
bildreproduktion enligt rasterförfarandet.
Den egenskap, som ger den additiva färgblandningen dess
grundläggande betydelse för det fysikaliska färgstudiet,
uttalades första gången i ett klassiskt arbete av Grassmann3
från 1853. Här fastlägges som generellt erfarenhetsrön, att
ljusretningar med samma färg ge identiska additiva blandningar
oavsett komponenternas spektrala sammansättning.
Fig. 10 a. Fig. 10 b. Fig. 11.
Tillsammans med det fundamentala faktum, att färgerna bilda
en tredimensional mångfald, innebär denna Grassmanns lag,
att varje tänkbar färg kan representeras genom en additiv
blandning av tre, till intensitet och sammansättning fastlagda
ljusretningar, tre primär färger. Om dessa primärfärger betecknas med
R, G och B samt en godtycklig ljusretning med F, kan man skriva:
F = uFR + vFG + wFB.......(1)
där uFi vF och wF betyda de fotometriskt bestämda kvantiteter
med vilka primärfärgerna ingå i blandningen. Uttrycket (1) kan
grafiskt representeras på följande sätt (se fig. 10): Längs trenne
olika riktningar, vi kunna för enkelhetens skull välja axlarna i ett
vanligt rätvinkligt koordinatsystem, avsättas de tre primärfär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
