Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgmätning. Av fil. kand. Tryggve Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
överspänner varje kvadrant avståndet 1/2, varjämte varje annat
färgtonavstånd kan anges med ett tal mellan 0 ock 1.
Att alla färgtoner uppfattas ock bedömas i relation till de fyra
grundfärgerna torde få anses vara ett numera allmänt känt
faktum. Äldre skrifter visa, att samma uppfattningssätt var gängse
även under 1600-talet ock tidigare. Såväl Lionardo da Vinci
i sin traktat om måleriet som vårt första kända färglexikon,
utgivet år 1680 i Stockholm av svensken Elias Brenner, ordna
färgerna i gula, röda, blå ock gröna. Emellertid gjordes, sannolikt av
tvenne kopparstickare, som oberoende av varandra
experimenterade med primitiva färgtrycksmetoder, under något av de första
årtiondena på 1700-talet upptäckten, att representanter för alla
färgtoner kunna tillblandas av tre, på lämpligt sätt valda
utgångspigment. Denna upptäckt tilldrog sig naturligt nog stor
uppmärksamhet och kom, tillsammans med Youngs hypotes om trenne
olika slags färgreceptorer i ögats näthinna, att ligga i vägen för
en riktig uppfattning av färgtonens topologi under närmare
två sekler. Först Aubert och framför allt Hering24 klarlade
i slutet av förra århundradet till fullo grundfärgernas rätta natur
och fundamentala betydelse. Herings analys av färgtonkretsen
är i fortsättningen något mindre lycklig bl. a. därför att den till
grund för den metriska bestämningen lägger operationer, som ej
torde vara utförbara.
Alla färger med en och samma färgton låta sig ordnas efter
ljushet och mättnad i ett färgtonsnitt, som åskådliggöres i
omstående fig. 26 a. Längst till vänster återfinnas de neutralgrå
färgerna ordnade efter stigande ljushet till en gråskala. Varje
horisontalrad eller mättnads skala innehåller färger med samma ljushet
som den till raden hörande gråfärgen, ordnade efter stigande
mättnad. Varje vertikalrad eller ljushetsskala innehåller färger
med en och samma mättnad.
Färgtonsnittet begränsas uppåt av de ljusaste representanterna
av varje mättnadsgrad, som färgtonen i fråga äger. De betecknas
på grund av sin karaktäristiska och från snittets övriga färger
avvikande utseende som klara. De klara färgerna bilda, ordnade
efter stigande mättnad, den till färgtonen i fråga hörande klar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
