Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgmätning. Av fil. kand. Tryggve Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagsljus eller glödlampsljus, trots att det senare företer en ganska
starkt gulröd färg i jämförelse med det förra. Vitpunkten, som
sålunda måste fastläggas genom standardisering, är den
referenspunkt i relation till vilken alla övriga färgers såväl ljusheter som
färgtoner och mättnader ytterst bedömas, ett förhållande, som
brukar betecknas som färgintryckens relativitet.
Vår vardagliga vitstandard representeras av en dagsljusbelyst,
vit yta. Med vit yta menas därvid en sådan, som uppvisar
konstant remission vid alla ljusvåglängder, och återkastar praktiskt
taget allt infallande ljus. På grund av dagsljusets inkonstans
fordras emellertid en noggrannare fixering av vitpunkten för
mätändamål. För närvarande synes den tidigare omnämnda
standardljuskällan C i de flesta fall komma till användning.
Till följd av färgintryckens relativitet måste alla
observationer, vilka skola leda till ett fastställande av
transformationsekvationerna (17) företagas under sådana betingelser, att den
noggrant specificerade vitpunkten är tydligt observerbar. Detta
torde enklast kunna ske genom att förlägga de iakttagna
färgerna i en utsträckt, standardvit omgivning.
Några systematiska undersökningar för bestämning av
transformationen (17) kunna, utom för ljushetens vidkommande,
knappast sägas ha blivit utförda. Det erfarenhetsmaterial, som
föreligger, skall emellertid nedan i största korthet refereras.
Vad beträffar färgtonen utgår man i allmänhet från, att alla
färger, som kunna erhållas ur varandra genom additiv
tillblandning av vitt och svart ha samma färgton. Färgtonen karaktäriseras
därvid genom våglängden för den till färggruppen i fråga
hörande spektralfärgen eller, inom purpurområdet (som innefattar
de icke i spektrum förekommande färgtonerna hos blandningar
mellan dess röda och violetta ändfärger) komplementfärgens
våglängd. Med komplementfärger menas som bekant sådana, som
additivt blandade i lämpliga proportioner, ge neutralgrått.
Denna objektivering är emellertid i hög grad approximativ.
Så t. ex. går i synnerhet gult mycket tydligt över mot grönt vid
svarttillblandning och blått mycket tydligt över mot violett vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
