36 (Fred med Norge, unionen må bära eller brista / På ren svenska af en f. d. riksdagsman)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fred med Norge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Oskar II kunde ju sålunda tyckas hafva goda utsikter att segra i
rättskriget med stortingets flertal. Men kommer han ändå att lida ett
nederlag, som kanske blir ödesdigert för hans dynasti, skall en oväldig
eftervärld medgifva, att det icke var så lätt för en enda menniska, vore
han ock en god och rättvis konung, att stå imot det samlade trycket af
tre statsmakter — regering, riksdag och press.

Man borde för den skull här lika mycket af medkänsla som af
vördnad hålla inne med anmärkningar mot konungen.

Önskligt vore imellertid, att en modig man kunde lyckas vinna
konung Oskars öra för ett råd att vädja till nationen i ändamål att
utröna, hur mycken sanning ligger i talet om att hela Sverge gillar de
storsvenske junkrarnes unionspolitik. Vid en sådan folkomröstning skulle
hvarje myndig svensk man ega att deltaga med en röst. Då det här
icke gäller ett uttalande för eller mot vissa klassintressen, som ju
representeras af riksdagen, men att utröna hvad folket tänker i en nationel
lifsfråga, så skulle kungen få ett ojäfvigt vittnesbörd om sanningen.

* *
*

För krigiska bedrifter återstår ingen ära att vinna hvarken af furstar
eller folk. Allra minst ha vi svenskar något äreglitter att vänta af ett
nesligt ölverfall på våra norske bröder, för att slå ned dem och beröfva
dem det bästa de ega — rätten att lefva sitt eget lif.

Endast hundlydnad skall kunna bringa vår värnpliktige ungdom
att vara med om ett slikt illdåd. Utom de dumme och råe skulle hvarje
svensk, som måste deltaga i detta röfvaretåg, gå med motvilligt sinne
och en slappande känsla af djupaste skam. Ingen intelligent man skulle
frivilligt följa de viljelösa hopar, som föstes ut att bränna och mörda i
vår fredlige grannes hem.

Massan af Sverges folk står ännu så lågt, att den lika litet som
någon af de stora vämpliktsnationerna skulle vägra att göra bödelstjenst
äfven åt revolutionäre maktegande, om de därtill blefve befalde.

Vår beryktade svenska läskunnighet, som får gå för bildning, gör
här hvarken från eller till — hufvudsaken är icke att utan hur det läses.

Millionerna äro här som i de stora militärstaterna, särskildt Italien
och Ryssland, försoffade — icke af den 80-åriga freden, som snobbarne
säga, utan af släp, fattigdom och hopplöshet.

Räddningen vore att efterlikna norska folket i dess intresse för
samhällsnyttiga reformer. Undergången vore, om denna lifskraftiga nation
skulle påtvingas vår upplösande reaktion — vi skulle båda ruttna bort
och försvinna bland folken.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 13:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/kpafmn/0038.html

		Fred med Norge, unionen må bära eller brista / På ren svenska af en f. d. riksdagsman / 36 (1895) Author: Klas Pontus Arnoldson Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|