Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fred med Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Faran synes för tillfället icke öfverhängande, men hon är icke långt
borta. Alla goda krafter måste uppkallas för att om möjligt afvärja henne.
Hufvudsaken får icke längre vara att upprätthålla unionen, utan att
förebygga kriget. Skriftstridernas tid är slut, professorerna och deras
afskrifvare må säga hvad de vilja. Högre än unionsluntorna står rättfärdigheten.
Den nu varande unionens upplösning vore ingen olycka. Tvärtom.
Sedan må en union växa fram af naturlig samhörighet i alla hänseenden.
Ett neutralitetsförbund kunde därvid utgöra den bästa början. Frivilliga
beslut att värna gemensamma intressen skulle vara grunden.
Men våra maktegande tro mera på bajonetterna än på rätten.
Därför redes det till ett massmord på bröder, som vi må hända icke äro
i stånd att hindra.
Man torde ha gått för långt att kunna vända. Om
hemlighetsmakeriet med dess synliga frukter i revisions- och kreditivbesluten endast
haft till syfte att imponera på norrmännen, så har det icke blott förfelat
sitt ändamål. Det har ledt därhän, att skadan icke lär kunna repareras.
Unionen har ej längre någon uppriktig vän i Norge.
Enligt den svenska korpralspolitiken återstår för den skull ingenting
annat än att gå på med eld och svärd.
Stortingets underhandlingsbeslut 7 juni 1895 och dess en månad
senare fattade beslut att gälda de diplomat- och konsulatutgifter, som
Sverge åtagit sig att förskottera, kunde väl tyckas förorsaka något dröjsmål.
Ingen som känner den värkliga ställningen kan imellertid tro, att
de blifvande underhandlingarna skola leda till ett för båda parterna
antagligt resultat.
Norska vänstern uppger aldrig sin fordran: eget konsulatväsen och
egen utrikesstyrelse, och de båda andra norska partierna skola
otvifvelaktigt vid det slutliga afgörandet gå med vänstern i denna nationella sak.
A andra sidan torde de svenske underhandlarne — så vida icke
något politiskt undervärk inträffar — oåterkalleligen hålla på gemensam
utrikesstyrelse.
Spänningen blir större än någonsin tillförene. Och så smäller det.
Må hända är afgörandets stund mycket närmare än man i allmänhet
tror. 1895 års storting afslöts 30 juli efter att utom de vanliga
försvarsanslagen, som ock ökats, hafva beviljat 15 ¼ millioner kronor extra
utgifter, till ett skyndsamt stärkande af krigsmakten, däraf ensamt till
sjöförsvaret 12 millioner. Dagame närmast före stortingets afslutande
förhandlades det ånyo om att få till stånd en med tinget samvärkande
regering, denna gång främst med högermannen Thorne, som äfven
godkändes af vänstern; men som han icke kunde blifva ense med kungen
om vilkoren, blef äfven denna förhandling resultatlös. Och Stang sitter
där han sitter.
Under tiden kokar det här hemma i patriothett blod. Maktegarnes
pressorgan rasa. Man kallar stortingets underhandlingsbeslut
»skojbeslutet» och yrkar i hetsiga ord på rask handling för att icke gifva Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
