Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resan til Norige. 53
som af kölden genast blef til Is, jemte det, at vågen slog
alt ständigt så häftigt öfver skeppet, at de, som pumpade,
stodo i kalla vatnet up til medjan, gjorde, at folket omsider
blef utmattadt. Härtil kom, at en del af Matroserne al-
drig tilförene varit til sjöss, och således voro hel rå och
oskickelige, at göra något. Ack! hurudant tilstånd det var,
när en del af Båtsmännerna vid alt detta blefvo sjö-sjuke,
en stor del gömde sig i skrymslor undan ned under däcket,
och hade förr låtit skjuta sig ihjäl, än at de dristat sig
up, och de, som voro vane vid sjön, blefvo af det myckna
arbetet så utmattade, at de | näpligen orkade röra sig.
Härtil kom ock det, at då vågen slog löst våra båtar på
däcket, blefvo trenne stycken, som ville bärga dem, för-
lamade. Det, som oss än tydeligare stälde faran för ögo-
nen, var, at en stor del af sjö-folket, som tilförene föga
annat låtit höra af sig, än eder och svordomar vid hvart
ord. voro nu alla Gudfruktige och beredde sig til döden.
Vi voro i et sådant tilstånd ifrån kl 3 e. m. til kl. 6 föl-
jande morgonen, och väntade under hela den tiden, at
skeppet hvart ögnablick skulle gå i sank. 8 a 10 gånger
var faran så stor, at vi alla enhälligt ropade: det GUD
matte anamma vår anda. Vår mer än gode skeppare
HanseE var den enda, som vid alt detta viste sig oför-
sagd. Han sprang med ögonen fulla af tårar på alla stäl-
len, at sätta alt i. ordning igen. Han uppmuntrade oss.
Han tilstod sedan, at ehuru han 3 gånger förut i sin lifs-
tid blifvit olyckelig med skepp, och en gång undkommit
med blotta lifvet, har han dock aldrig gifvit alt så för-
loradt, som denna gången. Han bad båtsmännerna arbeta
och sträfva emot, så länge någonsin görligt var. Jag stod
under hela denna tiden ned i Kabisan och hölt mig tve-
händes fast vid en stega eller trappa, och fick nu gunga
mer än jag ville; ty skeppet kastades ständigt ifrån den
ena sidan til den andra, så häftigt, at vid hvar sväng-
ning stodo fötterna på mig mycket högre än hufvudet.
Den ena vågen trängde sig in efter den andra genom
luckan vid däcket, och skölgde öfver mig, så at jag var
så våt, som hade jag varit dragen up utur sjön. Jag
. 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
