Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pensylvanien, Germantown. 187
växa här i skogen bland andra trän, äfvenledes ofta för
sig sjelft allena vid gärdesgårdar; men var på bägge
ställen lika frodigt. Aldrig blef jag varse, at det stod på
våta och lågländta ställen. Folket här brukade samla
des blommor och betjena sig af dem som Thée. Sjelfva
trädet duger 1 hushållet til ingen ting; ty om det lägges
på spisen, at brukas som ved, gör det ej annat än sprakar.
Det propagerar sig ganska mycket med rötterna, slår up
telningar här och der; derföre du|ger det ej, at taga
dessa små telningar; emedan de hafva så få andra fibrer,
utom stamroten, at de ej vela taga rot; fördenskul den,
som vil propagera det, bör skaffa sig dess bär, fast det
är nog svårt få dem; emedan foglarna gemenligen äta up
bären innan de blifva halfmogne. Korna äro ganska snåla
efter dess unga telningar, dem de afbita och begärigt up-
äta. Med barken af detta trä gifva qvinfolken yllet en
vacker orange-färg, som sitter ganska starkt uti och blekes
ej bårt af Solen. Vid färgningen brukas ingen Alun, utan
endast urin. Det kokas och då i en Malmgryta; emedan
det på långt när ej blir så vackert, om en betjenar sig
af en järngryta. Hr. Bartram berättade, at en Fru i Vir-
ginien förtält honom, huru som hon för några år tilbaka
fått en värk uti den ena fotleden, så at hon näppeligen
kunnat gå. Hon blef då rådd, at taga Sassafras-bär, steka
dem i en panna, då en olja kom utur dem, med hvilken
olja hon smörgde fotleden. Så snart hon det gjordt, fick
hon en stark upkastning. Hon fortfor dock dermed 3
gånger; men med samma effect, näml. at hon gaf öfver
hvarje gång. Dock hade hon derjämte den förmon, at
värken och svedan aldeles försvann från hennes fot, och
hon blef fullkomligen botad.
Den 2 Oktober.
Picus niger maximus, capite rubro. Catesbys Natural
History of Carolina. Vol. 1. | p. 17. Tab. 17. finnes nog i
skogarna i nya Sverige, och är här qvar äfven om vintern,
som vi sjelfve sedan sågo. Denna hölts här ibland de
Pp. 211
p. 272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
