Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-T
ut
Nya Jersey. Racoon.
begynner han at ropa sit Hw’ipperiwhipp, Hw’ipperiwhipp,
och håller ut därmed så tätt hela långa stunden, som
Göken sit kåcku i Europa. När han setat och ropat pa
et ställe en stund, flyger han därifrån til et annat, och
börjar ater ropa: han kommer gemenligen en eller flera
gangor hvar natt, och låter höra sit rop tätt utanför husen.
Jag sag honom sedan ofta om aftnarna sent komma til
husen, och ibland sätta sig strax nedanför förstugutröske-
len, ja ofta på den samma, och ropa. Han var ej stort
rädd för folk; ty om en stod stilla och ej rörde sig. satt
han sig strax bredevid en och ropade, Afsigten, hvarföre
han sökte til husen, var förnämligast at få sin födo, som
består i Insecter, dem han visste om aftnarna finnas vid
husen: ty rätt som han satt och ropade. och fick se nagot
Inseet fara förbi, flög han hastigt up i luften och tog det
fast; satte sig så ater ned. Det var gemenligen altid
någon viss, som kom om aftnarna til hvar gard, nämligen
den. som hade sit bo där i nägden. Ibland hördes om
nätterna 4, 5 och flera som vistades däromkring, de där
ropade i kapp med hvarandra, och höllo ett starkt ljud i
skogen. I städer hördes de sällan: emedan de voro genom
mycken skjutning antingen utödde eller bärtskrämde där-
omkring. De sitta ej gärna up i träd, utan mäst ned pa
jorden, eller lågt ned i buskar litet från marken eller på
de nedra trådar på gärdesgårdar. De flyga altid lågt ut-
med marken. I et sådant ropande. som omtalt är, far
han fort om aftonen ända til dess det blir mörkt, sedan
är han tyst ända til gryningen, då han åter börjar ropa.
och hörer ej up därmed förr än emot Solens upgang, da
han stannar af, och ej mera ropar, innan följande afton,
då Solen gatt ned. Det är lika som Solen skulle igen-
stoppa hans mun eller med sin glans så oroa hans ögon,
at han måste sitta stilla. Jag kunde aldrig märka, ehuru
jag med flit gaf akt därefter, at han ropade midt om
mörkaste natten, och det besannades äfven af andra. Han
sades ej bygga sig något bo, utan värpa på öpna marken,
och hafva allenast 2 ägg. Min betjent sköt efter en, som
satt I en buske ej längt från gården, och ehuru skåttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
