Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p.
1453
2 Nya Jersey. Racoon.
nät, som honom fängslat. Ickorn har hoppat och Fogeln
har flugit på samma ögnableck, som en pil bårt, lika som
elden varit efter honom; somlige sade, at då de aldrig så
litet omakat ormen under detta, så at han måst se sig
omkring, och vändt ögonen från Ickornen eller Fogeln,
hafva desse djuren strax farit sin väg, lika som de sluppit
ur någon snara, utan at stanna på långt håll. Hvarföre
skulle desse nu i hast fara bårt, och ej förr? Hade de
förut varit af ormen antingen förgiftade eller så häftigt
bitne, at | de ej orkat mera komma från trädet, utan måst
skrida alt närmare och närmare ned til ormen; så hade
de ju ej genom ormens dödande eller omakande kunnat
ärna nagra mera krafter mot det djupa sär de fått. Det
tyckes därföre så kunna uttydas, at ormens på dem fäste
ögon förut förkjusat eller fängslat dem; men detta syns
ändock vara bade orimmeligt och obegripeligt, ehuru det
af flera de aldratrovärdigaste personer berättas, och ehuru
det här i landet af nästan alla halles för sa visst, at den,
som bjuder til at tvifla därpa, vinner ej annat därmed,
än allas åtlöje. Andre må därföre nogare undersöka denna
saken. Han biter de smärre grodor ihjäl och äter up dem.
När han kommer öfver ägg så af Höns, som af andra
Foglar, hugger han hål pa dem, och super ut alt det som
där! är. Då Höns ligga pa äggen, stjäl han sig i boet,
lindar sig om Hönan, och kramar hänne ihjäl: suger ur
äggen. Herr Barrram berättade, at han ofta sett denna
ormen klifva up i de högsta trän efter Fogel-ägg och
ungar, och at han altid gått med hufvudet förut, da han
skolat ned igen, In af de Svenska förtälde mig, at en
af dessa ormar en gang haft en hans Hönas hufvud i sit
gap, och vefvat sig 1 öfrigt så mänga gångor omkring
henne, at hon ej kom ur fläcken, utan bade nödvändigt
mast sätta lifvet til, om cj mannen kommit hänne til hjelp
och dräpit ormen. Hon var sedan lika frisk som förr.
Efter mjölk säges han vara ganska snäal, så at da han fått
vanan i en mjölk-källare, är han svår, at hålla därifrån.
Man har sett dem äta mjölk ur skal med barn, utan at
hugga eller bita dem, fast barnen ibland knackat dem med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
